Blev idag bjuden på lunch av Sara Goldensohn och Pontus Gårdinger, som båda just startat produktionsbolaget Snowman. De har nytt kontor uppe vid Odenplan, varför vi provade krogen Tranan. Jag tänkte, eftersom jag vill att det ska vara konsumentupplysningar i den här bloggen, att var och en av oss skulle ge betyg på lunchen.

Ja, ni märker att jag glömde stänga munnen, vilket var olyckligt. Jag åt en biff rydberg. Jag var inte alldeles nöjd. Servitören brydde sig inte om att fråga efter stekgrad och jag fick in den lite väl genomstekt, ja, faktiskt bränd på vissa kanter. I övrigt smakade den helt okej, men betyget kan ändå inte blir mer än :++: .

Pontus beställde in ”vinterkyckling”. Han tyckte att det var mycket festligt att den kom in hel på tallriken. Han skrockade länge åt det. ”Titta på den här rackarn – HEL!” Sådär höll han på. Och när han åt gjorde han samma ljud som Juliette Binoche i ”Chocolat” – han blundade och tuggade sensuellt och sa ”mmm”. Han gav vinterkycklingen :++++: .

Sara åt torsk. Hon tyckte mycket om den. Jag frågade vad hon ville ge i betyg och då sa hon: ”Den får :++++: :++++: ”. Men jag sa till henne att man inte kan ge åtta plus. Hon trodde att skalan var tiogradig. Hon korrigerade sig sen, gav torsken :++++: .

Äsch, jag inser att detta kanske bara intresserar några procent av er, men jag måste ändå skriva detta.

Jag har under många år köpt Apples produkter. Jag har en Mac, en Iphone och en Ipad. De är snygga och härliga och jag har länge varit en anhängare av det där. men nu börjar jag bli så otroligt trött på Apple. Jag hatar hur de stänger inne sitt system, hur de fänglslar oss användare. Jag hatar det faktum att svenska publicister måste få godkännande från Apple innan de kan lägga ut en app. Om min chef på Aftonbladet Jan Helin vill bygga en ny app så måste han få godkännande från USA. Det är fel. Det är inte så det ska vara. Det är ärligt talat jävlit sjukt.

Jag är mycket förvånad att inte fler reagerar mot detta. Varför accepterar vi att bli fängslade och styrda på detta vis?

Så jag bestämde mig. Jag kastade min Iphone åt helvete och gick för att köpa en annan telefon. Jag gick till konceptbutiken You på Kungsgatan. Jag kan rekommendera butiken, de har EXAKT den koll som jag inte har. Jag har varit där i timmar och i dagar under den senaste veckan. Provat olika telefoner. Jag har provat androider och Windows-telefoner och allt möjligt. Jag fick till och med låna hem en telefon för att vänja mig.

Och nu är jag så besviken på mig själv. Det går inte. Iphone är så överlägsen på precis allt. Jag måste ha en Iphone, annars hackar mitt liv. Så. Trots mitt hat mot Apple kommer jag nu att köpa en ny Iphone.

Men, jag måste säga det. I samma SEKUND som något annat företag kommer med en telefon som är likvärdig eller bättre än Iphone så byter jag direkt. Detsamma gäller min dator. Ge mig bara en dator som är  lika användarvänlig och funktionell som min Mac och jag byter omedelbart.

Jag vill inte vara fånge hos Apple. Jag hatar de där jävla skojarna. Mitt mål är att en vacker dag vara helt FRI från Apple-produkter.

Men just nu. Jag skäms.

Tidig morgon på Engelbrektsgatan. Charlie vaknade klockan 05.45. Jag försökte få henne att somna om, men det gick inte .Jag försökte roa henne med tecknade gubbar i telefonen. Men då skrek hon som om hon låg och skulle föda.

Så nu sitter vi i soffan. Charlie äter jordgubbar och jag dricker en kopp kaffe. Vi tittar på Bolibompa.

God morgon!

Borde börja använda ordet ”kvalitutta” oftare.
Jag borde verkligen det.

Hörde det idag på Pressbyrån. Kunden frågade om brödet var nybakt. Expediten svarade att han just tagit det från ugn, han sa det på just detta fackmannamässiga sätt: ”Just tagit det ur ugn”. Singularis, obestämd form. En lallare som du och jag skulle säga det där i bestämd form – ”just tagit ut det ur UGNEN”. Men den här expediten hade bakat förr.

Kunden bad om att få köpa ett av de där bröden. Expediten donade med grejerna, lade ner brödet i en påse och sa: ”Det är bra kvalitutta på de här grejerna.” Han sa det med en jävla schvung. Han behärskade uttrycket, ägde det.

Skulle jag säga kvalitutta skulle det sannolikt studsa.
Man skulle inte tro mig.
OCH DET ÄR JU OCKSÅ SJÄLVA FAN!

Det är alla hjärtans dag idag. Varken jag eller Amanda är värst mycket för den där högtiden. Den känns påtvingad och lite dyster. Men något måste man kanske göra? Köpa en blomma? Skriva ett gulligt kort? Kanske köpa en liten present? Men så tar jag del av Agneta Sjödins samtal med sin käresta Big Brother-Peter på respektive Facebook-wallar. Jävlar i min lilla låda. De kommer inte nöja sig med några blommor. Här blir det inga små presenter! De kommer att skära upp varandras handflator, dela blod, offra ett lamm på kärleksaltare, ta på sig kåpor och sjunga sånger, gå runt med kärleksrökelse, älska med varandra hängande i taket.

Peter skriver till Agneta:
Tack för att du vågat utforska världen och mött livet min älskling. Tack för att du fortsatt framåt med öppet hjärta, öppna sinnen och öppna ögon. Om jag hade vetat att det var hit jag var på väg, hade jag skyndat för att lära mig allt det jag uppenbarligen behövt lära mig för att möta dig. Jag älskar att det är så! Jag känner tacksamhet och nyfikenhet inför allt som är å kommer att bli vi. Come what may, jag älskar dig ♥

Peter kommenterar:
tillsammans älskling så tar vi oss dit vi ska, tillsammans som ett vi och var å en för sig på vår personliga resa i vår egna utveckling. i nuet och i livet. Du är kvinna att älska, en vän att förlita sig på och en människa att beundra och inspireras av. En dag i taget, ett liv i sänder! längtar till sen love! Kyss å TACK

(fullständigt oredigerad konversation mellan Agneta Sjödin och Peter på Facebook)

Vi har sålt vår lägenhet och ska flytta ut den 1 mars. Därför har vi så smått börjat packa. Jag rensade en garderob igår och hittade en skolåda fylld med bilder och andra artefakter. Det var otroligt, jag har inte sett de här sakerna på så länge. Jag trodde inte att jag hade kvar dem. Här är några av sakerna.

Så här såg jag ut när jag var blonderad. Det var inte så dumt, va? Året kan ha varit 1993. Det är oklart vem mannen till höger är, men jag tror att jag var i Österrike eller liknande. Prag, kanske?

Jag började på SE&HÖR 1998. Det var mitt första tidningsjobb. Detta var min första intervju. Det var stort. Jag tryckte upp den här bilden som julkort det året. Då förstår ni kanske vidden av min upphetsning för kändisar.

1999 flyttade jag till USA för att arbeta som korre. Jag tryckte upp visitkort. Tyckte att det var så coolt att jag hade BÅDE mobilnummer och hemnummer OCH faxnummer. E-postadressen var dock inte lika cool. Kompisalex, ha ha ha.

Jag hittade en massa bilder av den här typen. Jag tog bilder på vad jag gjorde för mat. Det är väl inte mycket med det, men jag tyckte det var intressant för det där dagboksmässiga självspeglandet var ju inte lika vanligt på den tiden eftersom det varken fanns bloggar eller sociala medier. Den där bilden skulle jag ju kunnat ta idag och lägga ut på bloggen. Men då. Varför tog jag den då?

Det här är Klas Lindberg och Mats Sétreus. Året kan ha varit 1995. Klas blev sen nöjeschef på Aftonbladet och Mats blev säljdirektör på Mini Ridini. Det gick bra för dem, vad fint. Men jag ville visa er bilden för det är så fina tidsmarkörer på väggarna. Lost Highway var en film som var i ropet. Och tavlan till vänster föreställer special Agent Dale Cooper tillsammans med Audrey i Twin Peaks. Jag älskade Twin Peaks. Sen finns där också ett inramat plektrum från när Kiss spelade på Stadion. Det är Ace Freahlys plektrum.

Hittade ett brev från morfar i högen. Jag hade skrivit en dikt och skickat till honom. När han svarade märkte han kuvertet med ”författaren Alexander Schulman”. Då blev jag stolt. Sen kallade han mig ”kollega” i brevet. Jag var så glad för det.

Detta är Åke Centerlid. Han lärde mig allt om journalistik. Jag har honom att tacka för så mycket. Han var min första chefredaktör på en lokaltidning på Södermalm som hette Södersvepet. Och kul hade vi också. Jag tänker mycket på Åke fortfarande. En otroligt fin människa.

Den här bilden hittade jag också i högen. Den är tagen på en bar på söder. Jag och mina litteraturvetarvänner från Universitetet brukade gå dit för att ölen kostade 20 kronor. Han gick i min klass, tror jag. men när jag ser bilden nu, vet ni vad jag tänker? Är inte han väldigt lik Daniel Sjölin, mannen som leder ”babel” på SVT? Är det han? Är det Daniel Sjölin?

Brorsan kommer på middag. Har just varit och handlat på ICA. Jag köpte en lammstek och den var faktiskt rätt dyr. Den kostade 40 000 miljarder kronor.

Apropå Sverigedemokrater. Den här mannen är SD:s starke man i Filipstad. Han sitter i fullmäktige och försöker driva igenom sina SD-frågor. Frågan är hur dessa SD-frågor ser ut. 

Det här klippet med SD-kvinnan som uttrycker oro för kostnader i Riksdagen kan vara det roligaste klippet jag någonsin sett. Lägg märke till hur hon gör en paus och tittar ner i sina papper. Hon har alltså redan INNAN hon gick upp i talarstolen gjort denna uträkning.

Hur hon med gravallvar levererar denna hisnande summa.

Det är otroligt. Fantastiskt. Magnifikt.

21.23
Christer Sjögren som Bowie: :++:
Jag förstår inte. Tanken är att artisterna ska vara omgjorda. Förra veckan drog de på Nanne Grönwall en långklänning och slog fast att hon var ”bluesig”. Och nu drar de på Christer Sjögren en blänkande kostym och ger honom en liten tatuering på kinden och påstår att han är en ”androgyn”. Var finns förvandlingen! Detta är ju idiotiskt. Det är ju en fin låt, men herregud vilket aniklimax.

21.17
Idol-Daniels namnbyte till ”The Moniker”: :+:
Peter Stormares sketch: :+:
Förväntan på Christer Sjögren som Bowie: :++++:

21.15
Programledarna: :++++:
Gud, vad det är skönt att sitta här och INTE behöva vara nervös för att en fnissig eller ironisk programledare ska dra ett skämt som inte fungerar. Rikard Olsson och Marie Serneholt är otroligt stadiga. Det visste jag redan om Olsson, men Serneholt har verkligen gjort en finfin programledarpremiär. Hon talar tydligt och rakt, hon ger sig inte in i onödogt skådespelat ”bjäfsande” med programledarkollegan, hon har glimten i ögat och självdistans. Mycket bra!

20.54
Christian Walz – Like suicide: :+++:
Välproducerad och begåvat framfört. Trots att låten inte är superstark så är den trevlig att lyssna på. Och Christian är ju en entertainer, säker på scen, bred men samtidigt lite egen. Man vill honom väl.

20.50
Aniela – Elektrisk: :+:
Den Lady Gaga-inspirerande dressen är verkligen inte särsklit lyckad, men framför allt: vilken underlig låt, så förfärlig i alla dess delar.

20.44
Idol-Daniel – Oh my god: :+++:
Som om Tomas di Leva på fyllen fått tag på Beatles absolut sämsta outgivna låt och sedan tolkat den fritt. Men jag gillar detta. Jag blir glad när jag hör den. Den är originell och livsbejakande och den fastnar. Detta är bra! Kul!

20.39
Sanna Nielsen – I’m in love: :+:
Alltså. Jag gillar Sanna Nielsen. Men hon ska sjunga ballader. Hon ska inte göra något annat. Hon ska bara stå där på scen och sjunga ballader.  Och om hon nu ska göra något med ”riv”, så kunde hon väl valt en låt med lite mer finess än denna stendöda låt med denna melodi som gör att man vill skada sig själv och somna in.

20.34
Elisabeth Andreasson – Vaken i en dröm :++:
Den påminner om ”Gabriellas sång”, fast den är på alla plan många klasser sämre. Jag antar att tanken är att den ska vara ”mäktig”, att man ska känna rysningar och sånt. Jag ryser inte alls. Men den är ändå inte pjåkig. Som en enda lång ton.

20.29
Babsan – Ge mig en spanjor: :+:
Kalla mig gärna gammalmodig, men jag har aldrig förstått det här med skämtframträdanden i Melodifestivalen. Jag tror att min dotter skulle älska detta om hon såg det i Bolibompa. Fast, fan vet. Också hon har en gräns. Jag kan inte begripa varför Lars-Åke Willhelmson fortsätter att förnedra sig med den där Babsan. Varför går han inte vidare? Kan inte detta, snälla, vara spiken i Babsankistan?

20.24
Loreen – My heart is refusing me: :+:
Hemsk titel. Direkt obehagligt framträdande. Fyra dansande kondomer omringar en kvinna med peruk och trådjacka. Och låten är så ända in i märgen ointressant. 

20.18
Brolle JR – Seven days and seven nights: :++++:
Jag störde mig lite på hur han dansade, som om han vaggade en vattenmelon i famnen. Men den där låten var riktitgt härlig. Den hade gung! Jag blev otroligt glad av att höra den. Fin känsla. Dessutom: jag blir verkligen imponerad av en artist som både skrivit låt och text själv. Bra, Brolle!

20.12
Rikard Olssons bruna kostym: :+++:
Marie Serneholts ben: :++++:

20.09.
Idioten på SVT som kom på att publiken ska sitta och vifta med ballonger: :+:

20.05
Inledningsnumret: :+++:
Konstigt att första sketchen i sminket lät så dubbad, de hade lagt på ljudet i efterhand på ett rätt osnyggt sätt. Första låten där Marie drev med bilden som sig själv som ett kuttersmycke var ju så in i bomben väntad och därför ointressant, men det räddades upp av att de också vände på steken och lät Marie var tuff och hård. Jag tyckte det var ganska kul, jag!