Min telefon gick sönder och jag har nu en ny. Tyvärr förlorade jag all information i min kalender. Det betyder att jag inte har minsta aning om vad jag ska göra den kommande veckan. Det enda jag vet är att jag ska till Finland imorgon över dagen, där har jag full koll, men vad som händer sedan vet jag alltså inte alls.

Jag förstår att det inte är helt konventionellt, men jag har inget val: ni som vet med er att ni bestämt något möte eller liknande med mig den kommande veckan: kan inte ni höra av er till mig på alex@schulmangruppen.se!

Ledsen för detta.

Alex

Amanda har åkt till Malmö på jobb. Varje gång jag blir ensam på det här sättet så gör jag EXAKT samma sak, Jag köper mig en färdigfryst fiskgratäng och så stoppar jag in den i ugnen. Jag lägger mig därefter i ett ofattbart hett bad och när jag ligger där och börjar känna doften av svedd potatis stiger jag upp och äter.

Det är väldigt tråkigt att vara utan Amanda. Jag kan inte riktigt se meningen i det. Jag försöker tända ljus och göra det lite trevligt. Sätta på en kopp kaffe, jag öppnar en Aladdin också, äter två trillingnöt från övre lagret och sedan två trillingnöt från undre. Men det blir ändå inte mysigt om inte Amanda är här.

Jag lade Charlie i vår säng idag, hon ska få sova där hela natten. Jag ska snart gå och lägga mig med henne. Hon kallar mig ”pappa” numera. Tidigare har hon kallat mig ”mamma”. Men nu är jag ”pappa”. Det är väldigt fint, det.

Förlåt att jag inte hört av mig. Jag har haft brorsans svensexa i helgen. Det var mycket roligt. Jag ska inte tråka er med detaljer, men jag vill berätta om en tombola som vi hade. I den fanns en massa lappar med uppmaningar, saker som Calle var tvungen att omedelbart utföra. Han fick bland annat:

Skriva följande sms till Magnus Uggla: ”Hej min vän! Jag bjuder härmed in dig till mitt bröllop! Vore så kul om du kom! Tror du att du kan sjunga en låt till efterrätten? Allt gott Calle Schulman”

Skriva följande SMS till Kanal 5:s programchef Lars Beckung: ”Var du full när du köpte in Sofias Änglar? Vilken DYNGA!”

Skriva följande SMS till TV3:s programchef Irene Lindblad: ”Grattis till Sofias Änglar! Det är så starkt. Jag grät när jag såg det sist! Ville bara det. Kram Calle Schulman” (vilket är kul eftersom programmet inte går på TV3)

Ja. Så det här höll det på under kvällen. Men nu är jag tillbaka, Charlie har just somnat och jag sitter och väntar på TV4-filmen. Vet nån vad det blir? Nån Wallander, va?

En förmån med att arbeta på Aftonbladet är att man får hålla på och leka med löpsedlar, skapa egna och lite sånt. Det enda tema jag har på mina löp, de jag gör själv, är att jag dött. Det måste vara nåt fel på mig. Varje gång jag ser ett löp av den här typen kittlar det till. Wow, jag är död.

Dagens gäster: Lena Philipson och Adam Alsing. Era synpunkter på programmet är otroligt viktiga för oss. Snälla, hjälp oss att bli bättre och säg vad ni tycker är bra och vad som är dåligt.

Igår köpte jag mig en schweizernöt-choklad på ICA. När jag skulle betala den informerade kassörskan att de hade ett erbjudande, jag kunde köpa två chokladkakor för 20 kronor. Att köpa bara en chokladkaka skulle kosta 14 kronor, så det borde ju vara ett enkelt beslut. Men det fanns en problematik, Att hugga en chokladkaka till skulle kunna uppfattas som snålt och girigt. Så jag tittade på henne avmätt och meddelade: ”Nej, tack, det är bra.”

Man vill ju inte vara ”en av dem”.

Och sedan fylldes jag av ett obeskrivligt välbehag en stund. Jag är oberoende av extrapriser och specialerbjudanden. Jag står över sånt. Jag var sugen på en chokladkaka och jag köpte den. Det spelar ingen roll vad ni säger! Säg till mig att jag får köpa två kakor för 10 kronor och jag säger ändå nej! Säg att ni ger mig en slant i handen om jag tar två kakor – nej tack! Jag vill bara en chokladkaka, tack så mycket!

Jag känner mig stark.
Oberoende.

MIG ÄGER INGEN!

Det är först efter en stund som jag ångrar mig. Det var ju ett bra erbjudande. Skulle tagit en till.

Tittar på Sveriges mästerkock och inte en enda gång under hela programmet blir jag disträ. Ingen gång vill jag plocka upp datorn eller gå och dona med nåt i köket. Jag sitter fast i det här programmet. Det var länge sen jag satt framför tv:n och KÄNDE så med deltagarna.

Till formen är skillnaden mellan detta program och Idol liten. Men i Idol står hemskt unga människor och sjunger. Om de åker ut börjar de studsa på stället och göra high five. Om de åker ut kan det hånda att de börjar gråta. Men sen är det inte mer med det. De är ungdomar med livet framför sig, de klarar sig nog.

Det fina med Sveriges Mästerkock är att det här är människor med saker och ting i bagaget. De är vuxna människor som hamnat lite varstans i livet. Någon är taxichaffis. En annan är undersköterska. De är märkta av åren, ärrade av det liv de levt. Man ser det på dem, på hur de ler, hur de agerar. De har upplevt sorger och saker. De är vuxna människor som trubbats till lite av livet, men som långsamt börjat förstå att det faktiskt finns något de älskar. Det är matlagningen.

Därför står så mycket på spel. Därför känns det så viktigt. Därför känner man för de här människorna tusen gånger mer än ungdomarna i Idol. Det här är på riktigt.

Jag ÄLSKAR Sveriges mästerkock. Det är ett mästerligt program. Kanske det bästa svenskproducerade som går att se just nu. Grattis, producent Lena styren. Jag ger ditt program :++++: .

När jag var ung tittade jag på ”Fiendens fiende” på tv. Peter Haber spelade agent Carl Hamilton. Varje avsnitt började med att Jan Guillou gick omkring i Skärgårdsmiljö och höll en inledningsmonolog. En av de där presentationerna avslutade Guillou med att säga: ”Det är viktigt att förstå: fiendens fiende är min vän.”

It blew my mind!!

Som jag höll på sedan och lägga ihop och dra ifrån. Jag visualisera det hela, försökte FÖRSTÅ! Om vi har en fiende där och om denna fiende har en fiende, ja, då… DÅ ÄR HAN MIN VÄN!!

Jag var så stolt över att förstå det här. Jag kände mig så klipsk.

Jag funderar över det där ibland.

Charlie är mycket förtjust i Bolibompa. Så fort jag kommer hem skriker hon BOMPA och vill att jag ska sätta på datorn. Och då sitter vi en stund varje dag och tittar på de bästa klippen. Jag har lärt mig att älska människorna som är med. De är fantastiska. Skulle jag träffa dem på stan skulle jag bli starstruck. Charlie också. Hon gillar det allra mesta. Här är Charlies betyg på programledarna.

Namn: Farzad
Omdöme: Charlie gillar Farzad. Det finns ett lugn över honom som Charlie är förtjust i. Hon gillar hur han lunkar omkring, liksom nyvaken i studion.
Favoritklipp: När Farzad klipper hål i en tidning och leker spion. Och när han låter oss som tittar vara spion!
Betyg: :+++:

Namn: Nina
Omdöme: Charlie gillar galenskapen, spralligheten. Och så tycker Charlie att hon alltid har fina, glittriga kläder.
Favoritklipp: Cirkus Ninikus helt klart. Särskilt klippet när Starke Adolf är sjuk och Markus får hoppa in i hans ställe.
Betyg:  :+++:

Namn: Johan
Omdöme: Äldst i gänget och därför mest trygg att titta på. Dessutom tycks Johan vara den mest musikaliska av dem alla. Charlie älskar när han tar fram gitarren.
Favoritklipp: När han sjunger låten ”Väx, blomma, väx” till en planta. Den vill Charlie alltid se igen och igen och igen.
Betyg: :++++:

Namn: Markus
Omdöme: En av Charlies absoluta favoriter. Hon är förtjust i hans röst, hur den blir gäll. Han är ofta lite tjurig i programmet, vilket ofta speglar Charlies allmäntillstånd.
Favoritklipp: När han ska besöka Tant Lyckra och har inget lösenord och frågar oss som tittar vad det är för lösen!
Betyg: :++++:

Namn: Ayla
Omdöme: Charlie gillar att hon är busig, hon är liksom på Charlies ”sida” när hon tittar. Hon är väldigt glad hela tiden. Pappa kan tycka att det är lite besvärligt att titta på, men Charlie är förtjust.
Favoritklipp: När hon spelar Opera-Olga!
Betyg: :+++:

Namn: Dina
Omdöme: Charlie gillar hundar överlag. Varje gång hon ser Dina blir hon förtjust. Men sen händer ingenting. hunden gör ju inget! Den bara lufsar runt och är tråkig.
Favoritklipp: Inget. Allt är tråkigt.
Betyg: :+:

Namn: Kossan
Omdöme: Varje gång kossan kommer blir Charlie mycket uppspelt. Hon ropar: TITTA! Och så pekar hon på skärmen och när klippet är slut skriker hon: IGEN! IGEN!
Favoritklipp: När kossan kommer in under Cirkus Ninikus och ska gå på lina.
Betyg: :+++++: (detta är alltså inte mitt betyg, utan Charlies. Jag ger inte femmor hur som helst, men det gör Charlie)

Namn: Tant Lyckra
Omdöme: Pappa är förvirrad över att varelsen heter ”tant Lyckra” – det är väl en man? Men Charlie älskar Lyckra. Hon gillar hennes sätt att smälla igen luckan när man gissar fel lösenord.
Favoritklipp: När Lyckra i smyg har gjort i ordning fyrverkeri till Markus och han blir så förvånad.
Betyg: :++++:

Jag såg den här artikeln på aftonbladet.se häromdagen och tyckte att det var ganska lustigt. Uppenbarligen ett självironiskt grepp, en blinkning från redaktionen till dem som tycker att det är för mycket CHOCK och ATTACK och KRIG i kvällstidningsrubrikerna. Sen såg jag en intervju med rubriksättaren i en branschtidning, där han berättade att de hade skojat om just detta. Han beklagade att de inte fått med ordet HÅN. Så var det inte mer med det. En lustighet i det lilla och sen gick jag vidare i livet.

Men så såg jag på Nyhetsmorgon igår. Där tog Anders Kraft och Kristin Kaspersen upp artikeln. De raljerade över den, med utgångspunkt från denna rubrik hånade de kvällspressens sätt att sätta rubriker. Jag tyckte det var olyckligt, för deras skull. Förstod de inte att detta var ett skämt från Aftonbladet? Trodde de att rubriken var allvarligt menad? De var mycket hånfulla mot kvällstidningarnas sätt att arbeta. Jag blev bekymrad när jag såg dem sitta där och håna. Nå, så var det inte mer med det. Jag gick vidare  i livet.

Men så såg jag detta imorse.

Kristin Kaspersen, som alltså är en del av TV4:s nyhetsavdelning, stod och gjorde promotion för TV4:s program ”Let’s Dance” genom att under 3 minuter dansa med någon av Let’s Dance-dansarna. Jag blev förundrad. Jag förstår inte hur man kan rikta någon som helst kritik mot något annat medias sätt att arbeta när man samtidigt står i ett nyhetsprogram och ”svingar sina lurviga” för att göra reklam för en program som går i samma kanal. Hur går det ihop? Nej, det går inte ihop.

Jag gillar Kristin Kaspersen, men i just det här fallet måste hon få underkänt, det vill säga :+: .