Lördagsförmiddag, vintersol som lutar sig in genom fönstret och de visar utförsåkning på teven. Det är så mycket barndom över det, inte sant. Kommentatorerna puttrar med sin skidlingo av typen “bra linje”, bjällror i backen, publik som skriker “häpp-häpp-häpp” och så plötsligt en riktigt bra mellantid: “Han ligger 10 hundradelar före tysken!” Och man tittar upp från sin tidning för att följa spänningen in i mål. Det är otroliga bilder på teven, gnistrande sol över alptopparna – några bilder ser ut som tavlor.

Tysken får behålla sin ledning efter att åkaren i backen missbedömt en kurva alldeles innan branten och samtalet kommentatorerna emellan puttrar vidare. Plötsligt dramatik igen när någon åker ur, han slog sig väl inte, han ligger kvar en stund alldeles groggy, funktionärer springer fram. Men det var ingen fara. Han reser sig, frustrerad över det enkla misstaget, han drämmer staven i snön. Tävlingen går vidare, solen skiner både där och här utanför fönstret.

Det är faktiskt väldigt fint, alltsammans.