Det var en mycket bra start med den där inledningsfilmen där de berättade i vilka länder programmet gått tidigare. Man förstod vidden av dess världssuccé. Det var lite frysloppor över det där, särsklit när de visade upp den där Big Brother-bebisen, men inledningsfilmen avslutades med att fokusera på vem som skulle vinna. Så och så många deltagare, de ska vara där så och så många dagar och så ställde de sig frågan i versaler: VEM KOMMER ATT VINNA? Som om det vore intressant! Tror de på TV11 att vi tittar på Big Brother för att vi vill veta vem som vinner? Tror de att vi följer detta på samma sätt som vi följer en slalomtävling från Garmisch? Då har man väldigt lite koll på vår tv-konsumtion. Vi skiter i vem som vinner! I alla fall de närmaste 95 dagarna. Vilken idioti. Och dessutom: vi hade ju i det läget inte ens fått se deltagarna. TV11 frågar sig: ”Vem kommer att vinna?” Jag frågar mig: ”Vilka tävlar?” Det där tog bort all magin.

______________________________

Det var smärtsamt att titta på de flesta deltagarna när de presenterades i de där kortfilmerna. Jagsvaga, uppumpade och dumma i huvudet stod de där och badade i vitt sken och gjorde yviga gester. Det var mycket FUCK YOU, mycket nakna överkroppar, putmunnar, rumpor i vädret och kaxiga miner. Och sen kom de in och fick träffa Gry Forssell och skakade som asplöv, tittade ner i golvet och försökte samtidigt vidmakthålla den image som de skräckslagna hade fått bevittna på skärmarna alldeles innan. Smärtsamt! Så stor skillnad på den man vill vara och den man är. Det är väl allmänmänskligt, antar jag, så är det med oss alla.

______________________________

De där sketcherna där två vetenskapsmän stod och laborerade fram deltagare var fånigt. Och den där hemlige solglasögonkillen som kom in med ”knappen” utgjorde en riktigt generande stund. Knappast något som Gry Forssell kan ha känt sig tillfreds med. Gry Forssell var för övrigt duktig. Nu är jag mycket god vän med henne, och jag kanske är märkt av det, men enligt min mening var hon mycket säker och mycket bra, en klippa som alltid när det gäller direktsänd tv. Det finns väl få saker som är svårare än att få ut vettiga saker från dessa nervvrak till premiärdeltagare som står där och hoppar och bröstar upp sig och spelar nervös teater.

______________________________

Roligast var deltagaren som påstod att han var ”extremt socialt kompetent”. Om man nu är en extremt social kompetent person så är man sannolikt noga med att inte babbla så mycket om sin sociala kompetens, för det är inte särskilt socialt kompetent att prata om hur socialt kompetent man är. Då blir man lätt ett socialt missfoster. Men denne extremt socialt kompetente kille bedyrade om och om igen hur socialt kompetent han var. Ha ha. Han var kul

______________________________

Det var allt som allt en bra samling människor. Det var en härlig människogrogg. Jag tycker om att spridningen på så många olika plan. Det är lite Expedition:Robinson över casten. Det är fint tänkt. Jag tror på den!

______________________________

Stort pådrag över det faktum att de tagit in ett hemligt par i Big Brother. En kille (som till utseendet påminde en del om Austin Powers, inte sant) och tjej som utgör ett par, men som inte får berätta för någon om detta i huset. Tanken är att det ska uppstå svartsjukedrama när de andra i huset börjat stöta vilt på de två. Men en sak förstår jag inte. Det är väl bara för dem att gå in i huset, spela att de blir blixtkära och sen kan de vara ett par hur mycket de vill där inne. Hur kan det bli något spännande med det där? Eller vadå? Vad är det jag inte förstår? Hallå?

______________________________

Den här typen av program, premiäravsnitt där deltagarna ska presenteras, är ju ett nödvändigt ont. Detta är inte Big Brother. Big Brother är realityn, det som händer där inne. Nu längtar jag tills imorgon för att ta del av riktiga Big Brother. Detta program får dock godkänt, det vill säga :++: