Det ser ut som jag vet inte vad här hemma. Det ser ut som, hur sa man när man var lite yngre, hej, kom och hjälp mig! Det ser ut som hej kom och hjälp mig här i lägenheten. Flyttlådor överallt och dessutom har vi helt och hållet slutat upp med att hålla det rent omkring oss. Det är otroligt smutsigt här. Det här hemmet känns inte som vårt längre. Det måste vara någon annan som bor här.

Jag skulle inte bli förvånad om jag gick in i vardagsrummet och där satt Christer Pettersson och blandade en grogg, han får syn på mig, tittar på mig häpet men med en berusad mans fördröjning, så går det upp för honom – en främling är i hans hus och han visar tänderna, kastar ett glas mot mig, reser sig till häften men faller åter ner i soffan, skriker att jag ska dra åt helvete, och han gör ännu ett försök att resa sig upp, stora rullande ögon, en smula skräck i dem när han åter förstår att han förlorar balansen och faller ihop i soffan, och han börjar istället kasta sak efter sak efter mig när jag flyr genom hallen och ut mot dörren.