Mardrömsdagen numera uno. Jag sitter och gör allt det som jag absolut inte kan. Jag betalar räkningar :+: , jag skickar fakturor :+: , jag telefonerar med revisorn :+: , jag ringer Skatteverket :+: , jag donar med kvitton :+: , jag sitter med OCR-nummer :+: , jag knappar med min bankdosa :+: – jag gör saker som jag ALDRIG ska göra. Det är förenat med stor risk att jag håller på med de här sakerna. Jag är så in i helvete dålig på detta. Att bara betala en faktura gör mig stissig, jag kollar, dubbelkollar, väser HELVETE när jag skriver fel OCR-nummer, börjar om, gör fel igen, knöcklar ihop pappret och kastar iväg det – och får sedan förödmjukande nog resa mig upp, plocka upp pappret, veckla ut det och börja om.

Jag mår fysiskt dåligt av det här. Jag hatar att ha företag! Jag hatar mina uppdragsgivare för att de kräver av mig att jag ska ha det. Jag hatar tanken på pengar och ännu mer hatar jag tanken på att inte ha pengar. Varje gång jag håller på med det här känner jag så oerhöert starkt: jag vill inte vara med längre. Jag vill flytta till ett land där jag byter min kossas mjölk mot granngårdens kyckling.