När jag gick till jobbet imorse korsade jag ett övergångsställe. En bil tutade på mig, och jag vände mig om lite förgrymmad: får man inte gå över ett övergångsställe eller vad fan i helvete är det fråga om?!

Då såg jag att det var David Hellénius i bilen. Han vinkade glatt medan han körde förbi och jag vinkade tillbaka och tog ett par steg mot honom. Jag tänkte kanske att vi skulle byta några ord, men han körde bara vidare och försvann och då kände jag mig lite dum, jag befann mig liksom ”i steget” och fick snabbt vända om för att inte göra mig själv till åtlöje och så vandrade jag vidare.

Tänkte på det sen. Trevligt av honom ändå, att tuta till och vinka. Han hade alla chanser att bara sitta där och förbli osedd. Men han tutade och vinkade. Men så tänkte jag på alla människor som inte gör så. Hur många gånger har jag inte gått förbi en bil där det suttit en bekant som inte givit sig till känna, ja det kan jag ju aldrig veta, men det har nog hänt både en och två gånger, fy fan vilka svin det finns ändå.