Ville bara säga hej. Amanda och Charlie sover här bredvid och jag ligger i mörkret och surfar och håller på. Har sänkt ljuset på skärmen så att ingen ska störas, vill ju inte att Charlies huvud plötsligt poppar upp och där sitter hon och kisar i dataskenet och undrar vad som står på och så blir hon orolig och börjar jämra sig och jag hyschar och viskar ”såja”, men hon är otröstlig, lillan, tjuter vilt, Amanda vaknar och jag försöker hitta nappen, men ser den ingenstans, vänder upp och ner på lakan och täcken, men ingen napp, och Charlie gråter och jag jäktar upp, in i köket, hitta ny napp, HAR VI INTE EN ENDA JÄVLA NAPP I HELA LÄGENNETEN ELLER VAD FAN ÄR DET FRÅGA OM???

Ligger här och slösurfar, bara. Ligger i mörkret. Alltid när jag ligger i mörkret känner jag för att oroligt ropa ”hallå” ut i svartheten. Som i en film, alldeles innan man blir mördad. Men det gör jag inte, vill ju inte att Charlies huvud plötsligt poppar upp och där sitter hon och kisar i dataskenet och undrar vad som står på och så blir hon orolig och börjar jämra sig och jag hyschar och viskar ”såja”, men hon är otröstlig, lillan, tjuter vilt, Amanda vaknar och jag försöker hitta nappen, men ser den ingenstans, vänder upp och ner på lakan och täcken, men ingen napp, och Charlie gråter och jag jäktar upp, olycklig och jävlig lubbar jag in i köket, sliter upp balkongdörren, tre bestämda kliv och så kastar jag mig ut över räcket, faller nio eller tio meter rakt ner i asfalten och dör på studs.

Kanske borde gå och sova nu. Varje gång jag trycker ner tangenterna känns det som att jag är nära att väcka någon och man vill ju inte, ja, ni fattar, gonatt med er.