Sitter i hotellbaren på Hotel Knaust i Sundsvall. Har just kommit hem från mitt bokprat. Jag saknar min familj, mår alltid dåligt när jag inte är med dem, men den här stunden är ändå speciell. Jag tar en whisky och en öl, sitter här ensam i det muntra sorlet. Det är absolut något enastående med att dricka ensam. Jag älskar det här!

Främmande stad, främmande beteendekoder, jag vågar knappt tilltala någon för jag vet att risken att göra fel är stor. Jag vet inte vem som är hövding här inne, förstår inte blickarna. Jag är verkligen en främling, men jag har min whisky och jag tittar bistert ut över alla männskor, som en western-hjälte, beredd på allt, en hand på avtryckaren, men tills vidare – jag dricker min whisky med en grimas, håller mig lugn, läser blickar.