Sitter i baren på hotellet. Amanda gör sig i ordning där oppe på rummet. När hon tar fram den där hårfönen så brukar jag smita ner och ta en öl. Jag kollar mejlen. Får meddelande från Schulman Show-redaktionen. Fredrik Reinfeldt har under vintern ställt sig positiv till att vara med i Schulman Show, det skulle bara hittas en tid, men så fick han veta att jag gått med i socialdemokraterna och då tackade han nej. ”Reinfeldt vill bara medverka i oberoende medier och det är inte Schulman Show eftersom Alex Schulman är socialdemokrat”, sa pressekreteraren.

Men Gud. Är Reinfeldt inte klok? Tror han att Schulman Show är ett politiskt program? Vad fånigt av honom. Maud Olofsson hade inga problem med att vara med. Hon tyckte bara att det var roligt att jag gått med i S. ”Det viktigaste är att man engagerar sig”, sa hon. Reinfeldt framstår som allt tjåsigare i min ögon.

Det bränner på min hud. Jag måste fått färg idag. Vänta, ska ta en bild så får ni se.

Jo, jag har fått färg! Det är därför det spänner i huden. När jag trycker mina fingrar i pannan så blir det avtryck, som långsamt försvinner. Jag är inte sådär sur som jag ser ut på bilden. Jag är rätt glad, jag. Grundglad. Men det är ju sådär, det är först på sådana här resor som man tänker efter, saker och ting hinner ifatt. Jag har så lätt att gräma mig. Men det ska man inte göra, orka. Sitter och funderar på en grej i min karriär, något som jag funderar på att göra. Men jag grämer mig redan innan jag gjort det. Det kommer att ställa så mycket saker på ända. Det kanske kommer sabotera en del, bygga upp annat. Men det är väl så det är. Man måste vara modig! Man får inte vilja resa men glömma fara, man får inte drömma sig ett liv men glömma vara, man får inte fråga sig något men glömma svara, för då blir man fånge på Aniara.