Jag var i Oskarshamn idag. Jag var inbjuden av UF att föreläsa om nätverkande och sociala medier. Flygresan gick inte så bra, tack så mycket. 16 platser i kabinen, planet som en förtvivlad vante i vinden. Flygvärdinnan insisterade på att tala i jag-form och inte i vi-form.  ”Då vill jag att ni fäller upp stolsryggarna och stänger av all elektronisk utrustning”, sa hon. Det var märkligt. Jag tänkte mycket på henne. En narcissist i en flygvärdinnekropp.

Landade i Kalmar och blev hämtad av en man från UF. Märklig första stund i bilen. Tystnad, försiktigt kallprat, tystnad igen och så sa han: ”Ja, det var ju en liten tråkig överraskning att Laila Bagge hoppade av.”

Jag förstod inte vad han menade. Jo, tydligen hade Laila Bagge lovat att komma och föreläsa, men hoppat av i sista stund. Och då hade de ringt mig. Jag visste inte alls om detta.

”Ja, man har ju snackat en del om det, berättat på jobbet att man skulle köra Laila Bagge och det tyckte ju grabbarna var lite coolt, och så blev det inte så…”, sa han. Han sa det vänligt, men det gick inte att ta miste på besvikelsen.Vi satt tysta en stund sen.

Och så försökte jag hitta annat att tala om. Så besvärligt att sitta en timme i en bil med en främmande man och försöka hålla ett samtal löpande. Så otroligt utmattande, efter en stund ville jag stå framårtlutad mot en mur och andas snabbt. Han tjatade mycket om att han ville att jag skulle skriva det ena och det andra i min blogg. Han berättade att hans kollega fyllde år. ”Hur coolt vore det inte om du skrev typ GRATTIS till honom i din blogg”, sa han.

Grattis, Håkan Eriksson på 40-årsdagen.

Kom fram till Oskarshamns gymnasium. Korridorerna var tapetserade med reklam för UF-mässan. Stor bild på Laila Bagge. Texten: ”Stjärnan från IDOL-juryn!” På några affischer hade de strukit hennes namn och skrivit till med bläckpenna ”Alex Schulman”, men de flesta planscher var orörda. Laila Bagges ande vilade över hela skolan, över hela stan. De besvikna blickarna från förbipasserande i korridoren. De hade sett fram emot Laila Bagge – och detta var allt de fick.

Jag träffade UF-arrangörerna. Förträffligt folk, trevliga människor. ”Vad fint att du kunde komma med så kort varsel efter avhoppet”, sa en ung kvinna. Jag tyckte mycket om UF-människorna. De var besjälade av vad de höll på med. Jag älskar människor som är det.

Jag föreläste och det gick bra. Alla var glada. Sen åt jag lunch med UF-människorna. Sen gick jag runt bland montrarna. Jag är så förtjust i UF. Unga människor som vill satsa på egna idéer.

 

Jag köpte en ring till Amanda på Obsession. Mycket vackra smycken.

 

Jag köpte en eko-kalender i en annan monter. Den ska jag ha på jobbet.

 

Ett företag gjorde inskriptioner på såna där metall-kontokort-askar. Jag köpte en sån till brorsan. Man fick bara beställa fem bokstävers inskription, tanken var att man skulle skriva sina initialer. Men jag vet att Calle hellre skulle vilja ha något annorlunda. Så jag beställde bokstäverna. D V Ä R G.

 

Sen flög jag hem och träffade min älskade fru och vi åt opastöriserad tallegio :++++: , robiola :+++: , epoisse :+++: , fänkålssalami :++++: , en starkare salami som jag glömt namnet på :++: , rädisor :+++: och färska räkor :+++: . Och ett glas vin :++++: . Och nu ska vi dricka kaffe!