Var hos tandläkaren idag igen. Satt en stund i väntrummet, lyssnade på aktiviteterna i rummen intill – ljudblandningen av salivsug och lättsam musik från kommersiell radio. Och kanske något mummel när tandläkare i munmask ber om avancerat instrument frön sköterska.

Jag läste tidningar utan att riktigt läsa dem. Vagabond och Amelia och kanske någon till – King.

Och jag vet ju hur det kommer att bli. Sköterska hasar fram i korridoren. Man låtsas sitta försjunken i någon text, men man registrerar varenda hasning, hon tittar upp från papper och säger: ”Alexander Schulman”

Alexander Schulman.
Så kallade mamma mig i barndomen bara när jag gjort något dumt.
Och med krökt nacke följer jag henne in.

Att ligga i den där stolen sen, det är svårt. 

Ljudet av en borr som är så ljus i tonen att den nästan inte hörs. Så byter tandläkaren borrspets och plötsligt känns det som vägarbete i tandsystemet. Det bullrar något oerhört! Man tittar upp tandläkarens fokuserade blick, ögonen svarta som hos ett skaldjur, är han människa eller Djävul? 

Och sen ska man spotta och skölja.
Alltid spotta och skölja.
Det lilla handfatet av porslin som kantas av blod och tandflisor. Man spottar, slem hänger som trådar från mungipan.

Men vet ni vad som hände idag? Tandläkaren ville bara kolla! Han borrade ingenting! Bara kollade och sen var det tack och hej!

SÅ. JÄVLA. SKÖNT.

I valet av hus tänker jag numera en hel del på trafiken till och från stan. Jag talade med min vän Fredrik, som uppmanade mig att köpa hus i Bromma, för ”här är det aldrig några köer”. Han menade bestämt att man skär genom Tranebergsbron som en varm kniv skär genom smör.

Men jag delar inte uppfattningen. Åkte igår eftermiddag – på en söndag – och hamnade i helvetet. Jag var inte en varm kniv som skar genom Tranebergsbrons smör – jag färdades som en vandrande pinne färdas i filmjölk.

Här är mina betyg på avfarterna från Stockholm:

Norrut, mot Djursholm: :+:
Norrut mot Arlanda: :+++:
Österut mot Lidingö: :++++:
Västerut mot bromma: :+:
Söderut mot Farsta: :++++:

Kollar på Nyhetsmorgon och upptäcker att programledaren Bosse Lindwall är så in i helvete lik Sam Merlotte från ”True Blood”. Ser ni? är det inte otroligt?

Tänk om Bosse Lindwall också är en ”shifter”, tänk om han understundom uppträder som en hund.

Någon hörde av sig och sa att det kan ha att göra med att jag har för många mail sparade i min box. Jag kollar upp detta och märker att jag faktiskt har många mail. Kan detta ha något med saken att göra?

Jag har en MacBook Pro, en såndär silvrig. Jag har haft den ett år eller så. De senaste veckorna har den varit så seg att det ligger nära till hands att bara skratta förtvivlat och sula den in i en vägg. Jag trycker på en knapp och sen ska den stå där och tugga och vänta och konstra sig. Jag bli sinnessjuk av detta. SINNESSJUK, säger jag!!!

Är det någon som vet vad jag ska göra åt detta? I förra veckan kom ett meddelande om att jag måste ta bort saker från startskivan. Jag vet tyvärr inte vad en startskiva är och jag vet därför inte hur man tar bort saker från den.

Jag tog bort några filmer, men det blev inte bättre för det.

Vet någon vad jag ska göra?

Kram

Alex

Så jävla speciellt igår. Alldeles innan Körslaget började igår satt en hallåa på TV4 i TOTALMÖRKER ocg pratade om Earth Hour. Hon hade släckt alla lamporna där i hallåa-studion, satt med en sån kandelaber och nästan viskade det hon hade att säga. Hon sa: ”20.30 är det earth hour, men vi på TV4 har tjuvstartat lite.” Och så uppmanade hon alla att släcka lamporna som en symbolisk gest för att skona miljön.

Sen presenterade hon Körslaget, det program på TV4 som just nu erbjuder den allra största ljusshowen. Jag kan svära på att de har över 150 lampor i taket. Och vilken ljuskavalkad! Det var spotlights, dimmers, stämningsljus, LAMPA-LAMPA-LAMPA!

Det var en enda lång LJUSFEST!

20.30-slaget passerade fullständigt obemärkt förbi. Det var bara LJUS, LJUS, LJUS!

DET ÄR PRECIS DÄRFÖR MAN BÅDE HATAR OCH ÄLSKAR TV4 PÅ EN OCH SAMMA GÅNG!

Vi började titta på Änglavakt. Men det handlade om ett barn som hamnade i koma och jag vill inte se filmer om barn som handlar om koma, så vi bytte till the Abyss och jag lyckades hålla kvar Amanda gott och väl tjugi minuter innan hon tyckte att det var för mycket u-båtar som kraschade i raviner, och då bytte vi till Körslaget och sen blev det Nyheterna och nu tittar vi på National Treasure, eller vad den heter, filmen med Nichola Cage – skitbra!

Charlie har just somnat och jag och Amanda ska kanske göra oss en bit mat. Vi har bestämt oss för att se film ikväll, väljer mellan The Abyss och den där svenska filmen med Micke Nyqvist och Isabella Scorupco, vad heter den, ÄNGLAVAKT! Vad tycker ni, har ni någon hållning här? Vilken film ska vi se?

När vi ändå är inne på teve – herregud, vilken sensationell tv-krock det är imorgon kväll! Tror aldrig jag varit med om liknande.

Imorgon klockan 20.00 händer följande:

SVT: Premiär för Mästarnas Mästare
TV3: Premiär för Bachelorette
TV4: Premiär för dramakomedin Stockholm-Båstad
Kanal 5: Premiär för Uri Gellers Fenomen

Jag kommer nog att välja Fenomen och det beror mest på att jag är galen i livesändningar. Jag tycker det finns en nerv där som inte går att finna i det som är inspelat. Sen ser jag också mycket fram emot Claes Åkesons tv-comeback. Han är ju så duktig. Dessutom har jag också redan sett första episoden av ”Stockholm-Båstad”, den var bra, jag ger den :+++: . Mästarnas mästare kommer säkert att vinna fajten, men för mig är den fullständigt ointressant. Och Bachelorette kommer nog att få sämst tittning av alla.

Vet ni varför denna krock äger rum så här? Jo, för något år sedan hade ingen kanal något särskilt på söndagar klockan 20. Men så sände Femman Wipeout där och fick typ miljonpublik. Och alla bara: ”Söndagar klockan 20.00!!! Det här fär vi inte missa!” Och så började Solsidan där och alla andra kanaler bara: ”Herregud, vi har ingen chans mot Solsidan, vi väntar med vårt skit” och förra veckan tog Solsidan slut och nu bara: värsta bombardemanget.

KUL!

Jag träffade alltså Uri Geller. Han tog mig avsides och bad mig rita något på en papperslapp. Jag frågade vad det skulle vara för motiv och han svarade att jag fick rita precis vad som helst. Han böjde sig bort när jag gjorde det och jag hade full kontroll över att han inte såg det allra minsta av min teckning. Jag gjorde en blomma, med stjälkar och blad.

Sen bad han mig titta honom i ögonen och tänka på vad jag ritat. Så tog han fram papper och ritade exakt samma blomma, med samma stjälklar och samma blad och inte bara det – han ritade i exakt samma skala. Hans blad var exakt lika stora som mina. Hans stjälklar likaså.

Skulle ni kunna svara mig: hur är det möjligt?

Dagens gäster är Ola rapace, Uri Geller och Claes Åkeson. Så många har vi aldrig varit i studion förut. Ledsen om det blev lite rörigt.

Vad tyckte ni om programmet? Vad var bra och vad var mindre bra?
Och har ni förslag på ämnen som ni vill att vi tar upp nästa vecka?

Skriv en rad eller två i kommentarsfältet! Eller mejla mig på alex@schulmangruppen.se