Vad tycker ni om dagens program???

Jag var i Oskarshamn idag. Jag var inbjuden av UF att föreläsa om nätverkande och sociala medier. Flygresan gick inte så bra, tack så mycket. 16 platser i kabinen, planet som en förtvivlad vante i vinden. Flygvärdinnan insisterade på att tala i jag-form och inte i vi-form.  ”Då vill jag att ni fäller upp stolsryggarna och stänger av all elektronisk utrustning”, sa hon. Det var märkligt. Jag tänkte mycket på henne. En narcissist i en flygvärdinnekropp.

Landade i Kalmar och blev hämtad av en man från UF. Märklig första stund i bilen. Tystnad, försiktigt kallprat, tystnad igen och så sa han: ”Ja, det var ju en liten tråkig överraskning att Laila Bagge hoppade av.”

Jag förstod inte vad han menade. Jo, tydligen hade Laila Bagge lovat att komma och föreläsa, men hoppat av i sista stund. Och då hade de ringt mig. Jag visste inte alls om detta.

”Ja, man har ju snackat en del om det, berättat på jobbet att man skulle köra Laila Bagge och det tyckte ju grabbarna var lite coolt, och så blev det inte så…”, sa han. Han sa det vänligt, men det gick inte att ta miste på besvikelsen.Vi satt tysta en stund sen.

Och så försökte jag hitta annat att tala om. Så besvärligt att sitta en timme i en bil med en främmande man och försöka hålla ett samtal löpande. Så otroligt utmattande, efter en stund ville jag stå framårtlutad mot en mur och andas snabbt. Han tjatade mycket om att han ville att jag skulle skriva det ena och det andra i min blogg. Han berättade att hans kollega fyllde år. ”Hur coolt vore det inte om du skrev typ GRATTIS till honom i din blogg”, sa han.

Grattis, Håkan Eriksson på 40-årsdagen.

Kom fram till Oskarshamns gymnasium. Korridorerna var tapetserade med reklam för UF-mässan. Stor bild på Laila Bagge. Texten: ”Stjärnan från IDOL-juryn!” På några affischer hade de strukit hennes namn och skrivit till med bläckpenna ”Alex Schulman”, men de flesta planscher var orörda. Laila Bagges ande vilade över hela skolan, över hela stan. De besvikna blickarna från förbipasserande i korridoren. De hade sett fram emot Laila Bagge – och detta var allt de fick.

Jag träffade UF-arrangörerna. Förträffligt folk, trevliga människor. ”Vad fint att du kunde komma med så kort varsel efter avhoppet”, sa en ung kvinna. Jag tyckte mycket om UF-människorna. De var besjälade av vad de höll på med. Jag älskar människor som är det.

Jag föreläste och det gick bra. Alla var glada. Sen åt jag lunch med UF-människorna. Sen gick jag runt bland montrarna. Jag är så förtjust i UF. Unga människor som vill satsa på egna idéer.

Jag köpte en ring till Amanda på Obsession. Mycket vackra smycken.

Jag köpte en eko-kalender i en annan monter. Den ska jag ha på jobbet.

Ett företag gjorde inskriptioner på såna där metall-kontokort-askar. Jag köpte en sån till brorsan. Man fick bara beställa fem bokstävers inskription, tanken var att man skulle skriva sina initialer. Men jag vet att Calle hellre skulle vilja ha något annorlunda. Så jag beställde bokstäverna. D V Ä R G.

Sen flög jag hem och träffade min älskade fru och vi åt opastöriserad tallegio :++++: , robiola :+++: , epoisse :+++: , fänkålssalami :++++: , en starkare salami som jag glömt namnet på :++: , rädisor :+++: och färska räkor :+++: . Och ett glas vin :++++: . Och nu ska vi dricka kaffe!

Jag har läst i era kommentarer att ni tycker att mitt samtal med Calle var avskyvärt. Jag läste om det nu och jag förstår vad ni menar. Jag tar därför bort inlägget, det var inte meningen att göra någon upprörd. Ledsen för detta.

Låt mig gottgöra det! Min bror Calle har börjat välgörenhetsblogga! För varje besökare Calle får så går pengar till välgörenhet. Jag tycker detta är en förträfflig idé. Det enda mi behöver göra för att göra en god gärning är att klicka in på hans blogg som ni hittar HÄR.

Sitter på Calles kontor, vi förbereder Schulman Show som vi spelar in i eftermiddag. Eller, man kan väl säga att det är JAG som förbereder. Calle sitter framför tv:n och spelar GTA. Han är inte riktigt kontaktbar där han sitter. Han sänder bara ut, ropar på mycket lustigt sätt ut referat av vad som händer i spelet till den övriga redaktionen. Det är ingen just som bett honom om detta, men ändå gör han det. Omsorgsfullt berättar han vad som händer honom.

”Snattar en taxijävel”, ropar han ut till oss och fnittrar förtjust.

”Nu fick jag jagen”, ropar han plötsligt, nu med något lite mer anspänt i rösten. Man ser hur han böjer sig framåt för att fokusera på biljakten. Det går vilt till, folk stryker med. När han kör över någon på trottoaren skrattar han högt och skriker: ”LUDER!”

Själv sitter jag med frågor till Jessica Almenäs. Något ni vill att jag ska fråga henne?

Solen skiner där ute, ställer man sig mot en vägg VÄRMER solen ens ansikte, och nu har jag bestämt mig: idag kastar jag ner vinterjackan i källarförrådet. Nu har jag inget källarförråd, har inget hem, men ni förstår gesten. Jag har burit min vinterjacka för sista gången denna vinter. Det räcker nu. NOG ÄR NOG!

Imorgon går jag ut i min vårjacka. Från och med imorgon spelar det ingen roll hur mycket snö det kommer, hur mycket vinden pinar – jag har bestämt mig för att det är vå och då är det det också.

JAG ÄR SÅ JÄVLA GLAD FÖR ATT JAG KOMMIT PÅ DETTA! JAG BESTÄMMER! MIG ÄGER INGEN!

DET ÄR VÅR NU!

Ibland behöver man inte just skriva och hålla på. Ibland kan det räcka med att lägga ut en bild på sig själv. Och så kan man berätta vad man har på sig för stunden, det har jag sett att min fru ibland gör och det tycks vara uppskattat. Jag har på mig en kavaj av märket Morris. Det är den enda kavaj jag går runt på för tillfället. Måste köpa mig en kavaj till. Sen har jag en skjorta, rutig i rödvitt. Vet inte vad det är för märke och om jag ska kolla upp det måste jag ta av mig hela skjortan för att se vad det står i kragen – ORKA! Och undertill har jag ett par Acne-jeans, men de kan ni just inte se.

Hur var det nu med skoltiderna i gymnasiet? Visst började man 8.10 på morgonen? Är inte det sinnessjukt? Man fick väl gå upp klockan sex för att komma till skolan klockan åtta. Varje lektion var väl 40 minuter, va? 8.10-8.50. Och sen en tiominutare på det, va, så lektion två började 9.00 och höll på till 9.40. Sen då? Var det en 20-minutersrast där? Var det inte det? Till tio? Och sen, klockan 10 till 10.40 och sen en tia där så att nästa lektion började 10.50 till 11.30. Och så lunch på det. 40 minuters lunch? Verkar rimligt! 12.10 började eftermiddagspasset. Dubbeltimmar, hur var det med dem? Hade man rast i dem? Det måste man ju haft. Lektion 12.10-12.50 och sen en jävel mellan 13.00 och 13.40. Och sen då? En tjuga? Så var det, va? Nästa lektion började 14.00 till 14.40. Och sen en tiominutersrast så att nästa lektion började 14.50 och höll på till 15.30. Och hade man otur åkte man på en liten jävel till mellan 15.40 och 16.20. Där har vi den! Minus håltimmar och sånt.

Lektion: 8.10 – 8.50
Rast: 8.50 – 9.00
Lektion: 9.00 – 9.40
Rast: 9.40 – 10.00
Lektion: 10.00 – 10.40
Rast: 10.40 – 10.50
Lektion: 10.50 – 11.30
Lunch: 11.30 – 12.10
Lektion: 12.10 – 12.50
Rast: 12.50 – 13.00
Lektion: 13.00 – 13.40
Rast: 13.40 – 14.00
Lektion: 14.00 – 14.40
Rast: 14.40 – 14.50
Lektion: 14.50 – 15.30
Rast: 15.30 – 15.40
Lektion: 15.50 – 16.30

Eller har jag fel?

Sitter i butiken. Det släntrar in en kund från gatan. Han skakar av sig kylan och stirrar in. Han hälsar inte, vilket gör det märkligt. Det är så otroligt litet här. 

Han tar några kliv in i butiken och tittar gapande upp i hyllorna. Han tar fram boken ”En familjesaga” av Danielle Steele. Han frågar vad jag ska ha för den och jag, som irriterat mig på att han inte ens hälsat, svarar kort: ”Det står i boken.”

Han öppnar boken. Gapar fortfarande. Trycker upp glasögonen, kisar. Så vänder han sig mot mig, visar upp boken och säger: ”Det står ingenting.” Jag vet inte varför, men han går mig på nerverna. Jag höftar och avrundar uppåt.

”2.295 kronor”, svarar jag.

Jag stirrar in i min dataskärm, men jag kan erfara hans häpenhet ända hit. Jag kan KÄNNA hur han tittar på mig och jag vill skrika: ”TITTA INTE PÅ MIG!”

”Kostar den 2.295 kronor”, frågar han sen.
”Det kostar den, ja”, svarar jag.

Han står kvar en stund. Sen går han,

Jag minns när jag och Amanda just hade blivit tillsammans. Vi satt i en bil på väg till Gotland och lyssnade på Mix Megapol. Per Lernström rabblade ihåligheter mellan låtarna och Amanda sa: ”Han kommer att bli the next big thing i tv”. Hon hade helt rätt. Det gick väldigt fort. Han fick jobb som programledare på Kanal 5:s Ballar av Stål, värvades av TV4 för att göra Parlamentet och nu är han alltså klar som ny programledare för Idol.

Jag lanserade idén om att han skulle ta över Idol redan för några veckor sedan när han var gäst i Schulman Show. Då var han klädsamt blyg, men icke desto mindre visade han stort intresse för jobbet.

Jag tycker att det är ett väldigt fint val. Bekymret med Peter Jihde var inte att han var för gammal, vilket han i och för sig var. Problemet var inte heller att han var självupptagen, sånt händer väl endera dagen när man arbetar inom tv. Peter Jihdes misslyckande berodde främst på att han inte brydde sig om musik över huvud taget. Han hade inte musiken i kroppen och det det där kan man inte fejka. Per Lernström kommer från kommersiell radio där musik utgör 90 procent av innehållet. Han kan musik. Han är ung, snygg, han är VÄLARTAD för att använda ett uttryck som jag tycker mycket om. Och han är en god programledare. Han kan ledigt guida oss tittare genom ett program. 

Ibland kan jag se en ängslig hinna hos honom, han har ett sätt att distansera sig från den han pratar med, möjligen för att undvika bli bortgjord. Jag märkte det senast imorse när han intervjuades i radion. Anders Timell ropade ”grattis, vad stort” och det var en ärlig gratulation, men Per svarade genast ironiskt: ”Vad ROLIGT att just du tycker det, Anders.” Förstår ni vad jag menar med den där hinnan? Den klär honom inte riktigt. Den klär egentligen ingen.

Per Lernström är som bäst när han är sig själv, när han tar bort sitt pansar, öppnar sig. Per ska inte vara ängslig. Per är inte the next big thing inom tv, han ÄR the big thing.

Programledaren Per lernström och TV4:s val av honom som programledare för Idol får :++++: .