Kommit hem efter en lång dag. Satt med räkningar hela förmiddagen, åt en bearnaisepizza till lunch, den satte sig i svalget på mig, den fan. Kände smaken av bearnaise i många timmar, trots att jag svalde och svalde på så konstigt sätt att jag måste sett ut som ett djur. ÄCKLIGT!

Åkte till fina Hotel Diplomat och spelade in ”Har du hört den förut” – tack för era vitstips, jag valde två av dem, sen åkte jag till Maximteatern där Yourlife hade ett författarevent. Blev intervjuad av Carina Nunstedt på scen och det kändes vitaliserande, även om jag alltid efteråt känner den tomhet som man kanske känner efter onani, en del av en frågar sig: varför gjorde jag det där?

Sen åkte jag hem, jag och Amanda stekte en bit kött och precis när jag stod där och donade med salladen noterade jag att smaken av bearnaise var borta från mitt svalg, och det var ju en lycka jag kunde njuta av i två, tre minuter, för till biffen åt jag en fet bearnaise, som omedelbart satte sig i svalget mitt och jag just nu sitter jag här i soffan och harklar mig och springer till handfat och spottar och svär tyst för mig själv, men bearnaisehelvetet ligger kvar där, som en hinna av äcklighet, som en tunn, gul slöja över min existens.