Sitter och förbereder Schulman Show på Hard Hat Media. Ska bli kul att spela in, men sen längtar jag hem till min familj. Hoppas kunna komma hem innan 19, för då somnar Charlie. Sen blir det torsdagsmys. Synd, bara, att det är en sån satans skitkväll på tv. Spelade in den där polisserien på TV4 från igår kväll – var den nåt att ha? Calle sa att det var trist, men han har ju haft fel förr. Han tittade på de första Lost-avsnitten, men gav upp. Han ”fastnade inte”. Vilken människa, tittar på Lost och fastnar inte. Jag känner hopplöshet inför en sådan människa.

Lite som när jag var barn och skulle på KISS-konsert och köade i timmar för att få stå längst fram, och när portarna öppnades så sprang jag som ett litet as och lyckades komma först fram till scenen. Lyckan jag kände då!

Och där väntade jag, det var många timmar kvar tills konserten skulle börja, men så trängde sig en fet man i 30-årsåldern fram. Han var full och kom från Östergötland, det hördes på diftongerna. Han lyfte liksom bort mig från den plats jag stod på och ställde sig på min plats där längst fram. Jag försökte argumentera med honom, jag  påtalade att jag stått i timmar för att stå just där. Han svarade bara ”STÖRST FÖRST” och vände sig åter framåt. Han luktade svett.

Han var helt okommunicerbar, det gick inte att nå honom. Jag minns att jag fann det frustrerande. Det där att jag inte kunde nå fram till honom. Han var som en människo-ö. Så måste det vara med brorsan, vilken människa, tittade på Lost men ”fastnade inte.”