Det är ganska härligt att vara ensam hemma, men bara en liten stund. Sen tittar man på klockan, skickar ett sms till Amanda: ”Hur har du det älskling?” Inget svar. Varför svarar hon inte? Hon kan väl i alla fall svara! Här sitter man med smak av dillsås i gommen och känner sig lite ensam och lite övergiven.

Man får en impuls att skriva igen till Amanda:

Man vill skriva: Hallå?
Och sen vill man skriva: ”Ho-ho?”
Och sen vill man skriva: HALLÅ???
Och sen vill man skriva: MEN FAN I HELVETE, DU KAN VÄL ÅTMINSTONE SVARA?!?!?!
Och sen vill man skriva: MEN FAR DU DÅ BARA ÅT HELVETE!!!!

Man ligger och retar upp sig och man bestämmer sig för att ändå SÄGA IFRÅN och då låter det från dörren i hallen, en nyckel som vrids om och plötsligt står hon där!

Då känner man sig lite dum.