Ska just in i studion och spela in Schulman Show med Jonas Inde. Jag är märkligt tagen av detta möte. Få människor har påverkat mig som Jonas Inde gjorde under tiden han var en del av Killinggänget. Han har utgjort en fond för hela min barndom, han har färgat hela min uppfattning av vad som kan sägas vara roligt.

Killinggänget, de tidiga produktionerna, har präglat mig oerhört mycket. Det går inte att överskatta deras genialitet eller betydelse. Inför mötet med Inde tittar jag på de gamla klippen och upptäcker att de åldrats med värdighet. Försök att idag titta på en sketch från Galenskaparna. Det går inte.

En del av de där Killingsketcherna kan jag utantill. Jag skämtar inte – jag kan dem ord för ord. Som när Jonas Inde träffar sin nazistgranne. Jag och Calle höll på.

”Hur gammal är hon nu?” kunde Calle fråga, apropå ingenting alls.
”Sexton”, svarade jag och försökte se precis så brydd över den besvärliga tonårsåldern som Inde gjorde i sketchen.