Vi åkte till Gotland tidigt imorse och anlände till hotellet på halvön Furillen vid lunch. Det var underbart att vara tillbaka på platsen där vi gifte oss i somras.

 

Charlie uppfattade en hängmatta som en gunga. Amanda uppfattade den som en hängmatta. Men det gick att kombinera, i alla fall en stund, sen välte den, men det fick jag ingen bild på, det blev sån tumult, barnskrik och allt.

 

Vi tog en biltur till vår lilla gata i Rute där hela familjen bor på somrarna. Om vintrarna är det bara Amandas pappa Bengan som bor här. När vi åkte förbi hans lada såg vi att en märklig farkost stod på tomten. Vi stannade för att se vad som stod på.

 

Bengan har köpt en airstream. Ja, han kallade den så. Han var mycket nöjd. Här bor jag numera året runt, sa han stolt. Och så fick vi the grand tour. Den hade till och med badkar.

 

Bengan visade Charlie det nya utedasset. Charlie förstod vad det handlade om. Hon ropade ”KISSA” när hon satte sig.

 

Det var så fint att åter gå på den lilla grusvägen. Vi gick bort mot vår lada.

 

Den såg ut precis om jag minns den från förra året. Så otroligt vacker den är, vår lada!

 

Vi gick ner i trädgårn. Bengan började sätta eld på torrt gräs. Jag frågade om det var tryggt att göra det och han svarade: ”Jodå.” Men det brann på bra. Jag blev lite skakad till slut.

 

Plötsligt brann det både här och där. Jag ropade på Bengan, men han ville bara hoppa studsmatta med Charlie.

 

Sen gick vi och tittade på lammen tvärs över tomten. Där fanns små ungar där nu. Charlie var mycket förtjust, där stod hon länge och stirrade alldeles knäpptyst.