Går till pizzerian på hörnet för att låna lite mjölk till mitt kaffe. Mannen i kassan säger SJÄLVKLART och frågar om jag vill ha hela paketet. Jag säger nejdå, jag vill bara ha en skvätt. Till kaffet. Han häller upp i plastmugg, fyller den ända upp trots att jag ropar ”Stopp” och ”tack”. Han är så otroligt vänlig, den här mannen. Han har så mild blick, man ser att han är en god far.

Jag äter där ibland, mannen i kassan sätter prestige i att redan i förväg veta att jag vill ha min pizza välgräddad, han blir upphetsad när han ser att jag ska be om det, avbryter mig, blir högljudd, ropar: ”VÄLGRÄDDAD!” Jag säger ”ja tack” och han nickar glatt mot mig och vänder sig bakåt till pizzabagaren, också han har uppfattat det, välgräddad ska det bli.

Och sen sitter jag där och äter i min ensamhet. När jag äter bearnaisepizza händer det att han kommer föbi mitt bord med en extra burk bearnaise. Han är så väldigt fin, den mannen.