50 kr: Evert Taube :++:
För att vara nationalskald är han sällsamt bortglömd. Det finns ingen idag som “förhåller sig” till Evert Taube. Ingen anger Evert Taube som referens i något sammanhang. Om man bortser från göteborgaren Håkan Hellström. Taube existerar bara på mormors LP-skivor och på gulnade fotografier. Jag har inget emot Evert Taube, men det måste sägas: han åldras dåligt.

20 kr: Astrid Lindgren :+++:
Det var väl bra? Astrid Lindgren får aldrig något Nobelpris och tröstpriset blir att hon får bli motiv på 20-lappen, den sedel som är allra mest spridd i Sverige. Jag hade förvisso tyckt att det hade varit lite mer avantgarde av Riksbanken att sätta Pippi Långstrump där. Eller Karlsson på taket. Det hade blivit festligt, pengarna hade sett ut lite som leksakspengar, något från Monopolspelet. Men visst är det så att vi älskar Lindgrens karaktärer mer än vad vi älskar henne.

 100 kr: Greta Garbo :++++:
Vår enda riktiga världsstjärna ska självfallet pryda en av våra lappar. Vi är i allmänhet dåliga på att hedra denna stora kvinnas minne, hennes filmer visas inte ens som matinéer längre på SVT. Det här var ett bra val.

 200 kr: Ingmar Bergman  :++++:
Riksbankens regel är tydligen att inga levande människor ska finnas på några lappar – man ska inte kunna betala med sig själv. Bergman är den mest “nyliga” av våra nya motiv. Själv skulle han sannolikt protestera våldsamt om han fick nys om saken – han hatade ju alla former av k”änslomässigt rabalder”, alla typer av hyllningar och homager. Men nu när han är död och han inte längre har något att säga till om tycker jag att det är fint att han finns med oss i våra plånböcker.

 500 kr: sångerskan Birgit Nilsson :++:
Det utan tvekan svagaste namnet. Själv har jag inget som helst förhållande till Birgit Nilsson. Så har jag heller inget som helst förhållande till 500-lappar. Vem går runt med så stora sedlar?