Sista kvällen på Furillen tillsammans med Amanda. Vi fick sitta utomhus med några fårfällar och se på solnedgången över havet. Det var en härlig stund.

 

Sen åt vi middag, som var bland det bästa jag upplevt. Detta var en ramslöks- och nässelsoppa med pocherat ägg som var helt otrolig. Kocken heter för övrigt Lukas, mer vet jag inte om honom.

 

Dagen efter mötte vi upp resten av Amandas familj. Bengan satt med en hel lår fylld av försk sparris. Jag frågade var han hade fått tag på den och han svarade helt kort: ”Där borta.” Och så viftade han med huvudet i obestämd riktning.

 

Jag frågade Bengan om han kunde rita och bygga en bastu som jag skulle ha nere i dalen i sommar och han sa att han kunde göra det. Han bad mig komma med i bilen och vi åkte till någon övergiven gård och han pekade på en väldigt fin liten bod och sa: ”Tänk det där. Men snyggare. En sån ska jag bygga till dig.”

 

Sen åkte vi förbi granngården där bonden berättade att han döpt en lammunge efter mig. Den där lilla där. Det lammet heter Alex Schulman. Jag frågade om Alex Schulman skulle överleva slakten, men då sa bondmora nej. Alex Schulman kommer att avlivas i höst. Jag frågade om jag kunde få mig en bit. Det vore ändå speciellt att äta Alex Schulman. Jodå, det kunde jag.

 

Sen åkte vi hemåt. Bengan stannade plötsligt till och gick och kollade på ett hus. Jag förstod inte vad han höll på med. Jag gick ut efter en stund. Jag frågade vad han gjorde. ”Den kunde man bygga om”, mumlade han. Sen åkte vi vidare.

 

Sen tog vi planet hem till Stockholm och vi var båda så deppiga över att inte vara på Gotland att vi bestämde oss för att trösta oss med att ha kräftpremiär! Det var inte lätt att hitta svenska kräftor, men på ICA i Globen hade de. Vi satt på balkongen. Det var sommar!