Min fru Amanda skriver HÄR om det ständiga dåliga samvetet som föräldraskapet innebär. Hon menar att så fort som hon är borta från Charlie så får hon dåligt samvete. Jag känner inte igen detta alls hos mig själv. Jag har aldrig dåligt samvete när jag är borta från Charlie. Jagär i och för sig mycket med min dotter. Men inte mer än Amanda. Vi är med Charlie lika mycket. Hon har dåligt samvete när hon inte är med Charlie – det har inte jag.

Är det jag som är dålig eller Amanda?
Eller ingen av oss.

Men herregud, ni kan väl reagera!!!