Jag tog mina pinaler och cyklade ner till Scandic Hotel Anglais. Här satt jag varje dag och jobbade när jag och brorsan startade Schulmangruppen, det företag som skulle starta upp humorsajten 1000apor som ett år senare gick en plågsam död till mötes. Vi hade inget kontor, vi hade inga pengar, men jag minns att vi hade visitkort. På detta stod det SCHULMANGRUPPEN och under detta i kursivt: ”En del av Schulmangruppen-gruppen”. Som om vi vore ett multinationellt företag med anställds världen över. Vi tyckte mycket om det, roades av de där visitkorten mycket.

Här satt vi, dag ut och dag in. Drack kaffe ocg bredde ut oss i deras fåtöljer. Vi tog många möten här – alla var ”förutsättningslösa”. Jag minns det ordet väldigt starkt, när vi ringde och bad om ett förutsättningslöst möte.

Det kändes som om detta var tjugi år sen. Men det var 2008. Jag kan inte begripa det där med tiden. Tiden är ingen raksträcka, den är en labyrint och om man trycker sig mot väggen på rätt ställe kan man höra sig själv gå förbi där på andra sidan. Som Tranströmer sa.