Bengan bygger en bastu till mig nere på Gotland. Jag ska ner till ön nu för att titta till den. Och så ska jag anlägga mitt trädgårdsland. Och ni då? Hur mår ni?

Hej, kära vänner.

Vet ni, jag när en dröm om att i sommar uppföra ett trädgårdsland på Gotland. Tänk, vad det skulle vara fint att kunna promenera bort och plocka upp lite rädisor, nypotatis, gräslök och sånt. Vilken dröm att kunna komponera en måltid utifrån det man har i egen jord!

Problemet: jag har ingen aning om hur man gör.

Har jag någon läsare som kan hjälpa till? Kan ni berätta allt om detta. Var ska jag lägga mitt trädgårdsland, hur bygger jag det, vilka frö eller vad det heter kan jag använda. Och så vidare.

Hjälp mig!

Jag var och klippte mig idag hos Steve på YOU nere på Birgerjarlsgatan. I vanlig ordning hade jag med mig en bild på Tom Cruise och så sa jag på engelska, för han kommer från Australien: ”I want to look like him.” Och Steve donade med saxen i en bra timme och sen var han färdig. Och titta!

Går det ens att se skillnad på de här två fanskapen?

Amanda är borta på middag och då är det som vanligt: Jag köper mig en fiskgratäng som jag lägger i ugnen och under tiden som den ligger där och blir fin så lägger jag mig i ett bad som är så hett att själva badkaret bågnar. Där ligger jag så länge jag kan och sekunder innan jag svimmar av så går jag upp och jag tar ut gratängen ur ugnen och så ligger jag en stund i soffan och immar medan gratängen, ja, den immar också och sen äter jag och det är en riktigt fin stund.

Jag äter idag Findus fiskgratäng med dillsmak och frågan är om den inte är den bästa fiskgratängen på marknaden. Den får :++++: av mig. Till maten tittar nu på ”Kniven mot strupen” på TV3. Jag har länge stört mig på den där arga kocken Alexander Nilsson, men han är faktiskt riktigt underhållande. Jag skrattar högt ett par gånger där jag sitter i min ensamhet, med gratäng i munnen skrattar jag till, som en fnysning och så skakar jag på huvudet och äter vidare. Kniven mot strupen får :++++: av mig och, ja, ni märker: jag har en riktig :++++: -kväll. Men den kan ju inte bli fulländad utan min älskling.

Perspektivförskjutning i butiken idag. Min skrivbordsstol gick sönder, jag rasade helt igenom och där låg jag på golvet och kände mig, ni vet, överviktig. Jag pustade och sa ”oj-oj-oj” och ställde mig försiktigt på alla fyra, provade sedan benen, jodå-nädå, ingenting brutet. Nu är stolen obrukbar och jag sitter därför i en av fåtöljerna vid skyltfönstret. Försöker leverera en liten text som jag är skyldig en uppdragsgivare, men det flyter inte alls idag. Sitter med tom skärm och blippande textmarkör. Påbörjar en mening, hånfnissar åt uselheten och tar bort den.

Kanske ska man ge upp dagen, inse att det blir ingenting vettigt gjort här och åka på cykelpromrnad eller något.

Men. Inspiration är för amatörer, som Jan Guillou brukar säga. Att skriva är inte något man ibland har lust med och ibland inte har lust med. Att skriva är ett jobb, precis på samma sätt som det är ett jobb för en bonde att mjölka en ko. Det handlar inte om inspiration! Det handlar om hårt arbete, koncentration. Att ge sig fan på att producera!

Äh, nu kör jag ut på Djurgården med cykeln.

Jag har sedan några veckor tillbaka en egen radiotalkshow på nya pratradiokanalen Radio1. Programmet heter kort och gott SCHULMAN och idag är programmet det mest lyssnade programmet som podcast i iTunes.

Det är jag som leder programmet och min bästis Klas Lindberg är sidekick. Vi pratar bara om de saker och ting som jag tänkt på i veckan. Programmet sänds bara i Stockholm, men man kan som sagt lyssna på det som podcast i iTunes och det gör man HÄR.

Jag skrev i helgen en krönika om Eric Saade, där jag gjorde klart att den där kaxiga attityden inte riktigt klär honom. Han bottnar inte riktigt i den och så vidare. Läs krönikan HÄR.

Efter Eurovision-finalen i helgen var Eric Saade mycket glad för sin tredjeplats. Jag kände mest oro, för frågan är om vi kommer klara av den hybris som nu kommer att drabba denna lille pöjk. Eric Saade gick enligt uppgift omkring i sina solglasögon där i nattmörkret. Han stötte på en kvinnlig reporter på Aftonbladet, utbrast med en svordom att han tyckte hon var snygg och skrek till henne: ”I will smack you up!”

Jag är säker på att Eric Saade inte alls menade det där. Han visste säkert inte att han utlovade henne ett kok stryk. Han trodde nog att han meddelade en önskan om att ligga med henne eller liknande. Men så sa han i alla fall. ”I will smack you up.”

Så stötte Saade på Aftonbladets krönikör Markus Larsson, som också sitter i min panel i Schulman Show. Saade skrek till Larsson: ”Hälsa Schulman att han är en jävla fitta!”

Larsson skickade hälsningen vidare via Twitter, men jag var tvungen att kontakta Larsson för att veta om han verkligen hade sagt så. Kunde det verkligen vara så olyckligt? Jo, så var det. Han hade skrikit det och ett tiotal människor hade hört honom säga det.

Jag tycker ett uttalande av den typen stärker min tes om honom. Han är en liten pöjk som inte riktigt bottnar någonstans.

Jag är ledsen Eric Saade, men vet du vad tvingas ge dig?
Just det. Du får :+:

Det har varit en helg fylld av anspänning för min del. Igår fyllde Amanda 31 år. Och för Amanda är alla födelsedagar speciella, också när hon inte fyller jämnt. Det känns nästan skört. Stora känslor. Som om hon skrattar, men när som helst skulle kunna falla i gråt.

Jag och Amandas mamma Stina överraskade med frukost på sängen. Vi hade gjort oss till, köpt lite fina frukter – ser ni den lilla ananasen där? Och så gav vi paket. Amanda blev väldigt glad, hon skrattade och strålade. Och jag visste: när som helst kan det hända att hon faller i gråt.

Det händer ibland, när jag har bråttom till jobbet på morgonen, att jag svänger förbi Seven Eleven och köper en sån där fin liten chokladvirvel till frukost. Den är verkligen inte dum, den där virveln.

Idag kom jag in, tog en mjölk i kylen, gick fram till kassan och kassörskan kvittrade mot mig och sa: ”Och en chokladvirvel?”

Jag sa alldeles kort: ”Ja.”
Jag förmörkades av henne.
Kände mig olustig till hela mitt väsen.

Ser en lapp i min hiss och blir faktiskt jävligt upprörd. Ingen i huset har något att göra med hur jag lever mitt liv eller hur min relation med min fru är. Tvi vale!