Arkiv för May 2011

- Sida 4 av 6

PLUS PÅ EUROVISION!

av Alex Schulman

23.03
Okej, så här ligger det till. Azerbajdzjan vinner detta! Jag lovar er!

22.53
Georgien :++:
Det närmaste vi kommer hårdrock i årets tävling. Jag blev glatt överraskad av det där skrikandet, men sen blev jag åter ledsen när de plötsligt började rappa, en man och en kvinna började ”battla”. Och sen bev det åter hårdrock och då gillade jag det igen, men tror ni inte tat rapparen dök upp ännu en gång och saboterade det som skulle kunna vara en bra låt.

22.50
Serbien :+:
Jag börjar bli yr. Det känns som att jag har hört precis den här låten fem eller sex gånger tidigare ikväll. Det finns en stor mängd anonyma låtar i den här tävlingen och detta är en av dem. Den säger mig ingenting. Det är som att slicka på en glasruta.

22.45
Ukraina :++:
Låten var sådär, men herregud vad duktig hon var, den där konstnären som liveritade på skärmen bakom. Otaktiskt att låta denna begåvade konstnär överskugga den mindre begåvade kvinnan på scenen.

22.42
Spanien :+:
Det finns en hurtighet här som jag inte alls är förtjust i. Det är leenden och tummen-uppar och kramar. Jag förstår inte varför de är så hemskt glada. Den enda som inte är glad är den kvinnliga artister, som fastnat i ett leende, som blivit förvridet och nu tycker man synd om henne, det har fastnat i hennes ansikte.

22.38
Island :++:
Man reagerar på klädseln hos gubbarna. Jeans och väst och otroligt stora slipsar känns märkligt. Men låten har gung. Det finns en glädje i den, den böljar fint, den tycks vilja väl. Och jag gillar hur den vandrar upp och ner i tempo. Man blir glad! Den vinner ju inte det här på något sätt, men ändå.

22.34
Slovenien :+++:
Hon ser ut som Petra Medes lillasyrra. Låten är välproducerad och rentav gedigen och den lyfter mot slutet i ett rätt fantastiskt crescendo. Jag lever för de där finalerna! De är underbara, när de laddar på med allt och kör ändå in i kaklet. En härlig bekantskap, den här sången.

22.28
Azerbadjan :++++:
Underdog som ingen tror på, men det gör jag. Härlig låt, jag älskar den. Jag tror den vinner hela klabbet.

22.24
Österrike :+:
Gud, vad hon åmar sig på scen. Hon tycks verkliga lida där hon står. Varför? Beror det på att hon vet att hon sitter på en skitlåt. Så kan det ju vara. Olustig ljussättning som gjorde att jag för ett ögonblick trodde att hon hade så kallad unibrow. Det var sånt jag tänkte på när jag försökte tänka bort låten.

22.20
Rumänien :+++:
Det här var en trevlig liten sak, var det inte? Man mår bra, som när man hörde de där danskarna gubbarna som vann för några år sedan. Härlig refräng, kanske ingenting man berättar att manm hörde live när man ligger på dödsbädden, men ändå. Trevligt.

22.15
Tyskland :++++:
Hypnotisk och skithäftig på alla sätt och vis. Som att hamna i ett parallellt universum. Otroligt speciell, en låt man genast vill höra en gång till. Det här var det mest spännande jag sett i Eurovision på flera år. Och vad vackert det var!

22.12
Moldavien :-:
En låt kan ju vara bra trots att människorna som sjunger den bär struthattar. Så är dock inte fallet här. Låten är ungefär lika tramsig som huvudbonaderna. Det är lite roliga timmen över det där. Så ända in i märgen obegåvat.

22.08
England :+:
De som på allvar tror att den här kommer att vinna har inte gehör för vanligt folks musikaliska lynne. Det är en djupt okunnig hållning att tro att denna låt ska blanda sig i någon toppstrid. Det är sorgligt att ”experterna” kan så lite. Den skiljer sig inte från något sammanhang, den är i grund och botten välgjord men också ointressant. Den saknar melodi och utan melodi kan man så klart inte vinna Eurovision.

22.04
Schweiz :++:
Den börjar så bra, som om man står inför något fenomenalt, men den lyfter inte riktigt, den eleverar sig inte upp mot en refräng, den bara puttrar och det är ett trevligt putter, helt klart, men man vill inte ha bara putter, men vill ha inledande putter, men så vill man att artisten plötsligt ska sträcka növen i luften och höja en halv ton och precis när man tror att detta ska ske, ja, då är låten slut.

22.02
Christer Björkmans analys av Saades låt: :+:
Christer Björkman som människa: :-:

21.58
Italien plus2
Den där mannen har så svag röst att man skulle vilja hyscha publiken. Lite oklart vad det här är för låt, vad den vill, men jag är väldigt svag för låtar där det plötsligt ges plats för blåsinstrument. Jag tycker det är så härligt varje gång det händer. Rätt bra.

21.54
Frankrike plus3
Inledningen låter som ryska nationalsången. Och det gör faktiskt fortsättningen också. Synd att man inte förstår vad han sjunger, det låter nämligen som om han har något viktigt att berätta. Jag tycker om den här typen av låtar – stora känslorörelser i gungning! Synd bara att man inte vet vad som står påi låten, vad allt handlar om. Men bra! Mäktigt! Frankrikes svar på Anthem!

21.50
Ryssland plus2
Rysk man som försöker sjunga på engelska, men han låter mest som rysk ubåtskapten i Hollywoodfilm. Sånt är roligt! Låten är inte dålig, men heller inte mästerlig. Den försvinner från mitt medvetande redan innan den är över. Jag har glömt den. Vad har jag glömt?

21.46
Grekland minus
Det börjar med en rapp som MÅSTE vara en ironisk drift med musiken som sådan. Sedan tar en man över, det är oklart vad han gör – övar han långa vokaler? Och sen när han är färdig tar den ironiska rapparen över igen. Och så där håller det på. Magiskt dålig.

21.42
Estland plus3
Mycket säreget bidrag, som man skulle kunna avfärda som trams. Men här finns en stark melodi, särskilt i refrängen. Påminner en smula om TATU, tycker ni inte. Munter, livsbejakande och härlig. Jag tycker mycket om den.

21.38
Sverige plus1
Herregud, vad nervös han var! Vad tagen han var av stundens ögonblick! All den där utstrålningen var ju borta. Kvar på scenen stod bara en rädd pojke. Jag är inte förtjust i personen Eric Saade, men här tyckte jag synd om honom. Vad gäller låten: jag älskar de första tio sekunderna, visslandet. Ljuvligt. I övrigt är låten medioker, ju.

21.34
Irland plus1
Storfavoriter. Man undrar varför. Det har talats om att de skulle ha så mycket energi. Jag ser inte energi. Jag ser två fåntrattar göra rörelser i osynk. Till slut måste det dessutom handla om melodin och den är faktiskt svag. Märker ni inte det? Att melodin är svag. Det här var en besvikelse.

21.30
Ungern plus3
Det ser inte ut som att hon kommer in på scen med en klänning – det ser ut som att klänningen kommer in med henne. Men låten är stark, lite suggererande och även om jag inte lyssnar så noga så får jag en absolut känsla att den har något viktigt att berätta. Något om en kvinnas revansch eller så. Den här låten kan bli farlig, tro mig.

21.26
Litauen minus
Börjar segt, va. Och sen fortsätter det så. Låter som något spår som inte kom med i slutproduktionen av Lion King. Hon står ju bara där och åmar sig och låter! Det här är verkligen KANON-dåligt.

21.22
Danmark plus2
Den känns liksom omedelbart bekant och till slut kommer jag på att den också är det. Exakt den här låten har ju Andreas Johnson sjungit en gång förut. Den här är dock sämre än Johsons version. Det finns något lågmält, en melodi som gräver ner sig själv istället för att lyfta. Och dessutom ser han ju inte riktigt klok ut, den där dansken.

21.18
Bosnien Hercegovina plus4
Tycker verkligen om den här låten. Vissa låtar växer efter flera lyssningar – den här låten växer UNDER första lyssningen. Och den där åldrade mannan som ser ut att vara född i Bosnien men uppvuxen på Rivieran – han är ju ljuvlig. Enkel och fin melodi, som det ska vara. Kan vi ha vinnaren här! Ja! Kanske!

21.14
Finland plus3
Det låter lite David Bowie, jag menar: om man nu ska vara på gott humör! Om man ska vara välvillig! Och det ska vi väl vara. Den var härlig. Kan tänka mig att cynikerna HATAR budskapet, men jag tycker det var härligt. Rädda planeten. Fint så. Om man nu ska vara välvillig! Bra start!

21.03
Tre övertända programledare som babblar på en och samma gång: plus1

Eric Saade, en sorglig liten mänska

av Alex Schulman

I en intervju med tidningen GP säger Eurovision-aktuelle Eric Saade: ”Parkeringsböter är typiskt mig, det är min stil. Bara i går fick jag två. Jag parkerar på handikapplatser hela tiden, för att jag inte orkar hitta någon parkering.”

Det finns så många skikt här, så många olika saker som fascinerar med citatet. Sättet på vilket han ser böter som en del av en image, som en del av en livsstil. Hur han skryter om att detta sker ofta – dagen innan intervjun hade han fått två stycken! Och slutligen hur han liksom på lattjo gör klart att han av lathet brukar parkera på handikapplatser.

Uttalandet har gjort en del människor upprörda. De startar Facebook-grupper som utgår från det faktum att de HATAR Eric Saade. Andra, som KD-politikern Ewa Samuelsson, skriver opportunistiska brandtal på debatt­sidor om de handikappades rätt till parkeringsplatser.

Själv blir jag inte det minsta upprörd. Men jag avfärdar ­honom heller inte som dum i huvudet och går vidare i livet. Jag fascineras plötsligt av honom på ett sätt som jag aldrig gjort förut. Det finns plötsligt ­något intressant där – här har vi en ung, jagsvag människas sätt att meddela omvärlden att han inte riktigt bottnar.

Detta var inte min bild av Eric Saade. Jag trodde han var en trygg liten pöjk, en söting som man rufsar i luggen och nyper i kinden, som helst sitter hemma med flickvännen Molly Sandén och dricker O’Boy och tittar på Twilight-­filmerna. Jag är överraskad och vill veta mer om honom och jag läser därför en lång rad intervjuer som vittnar om att Eric Saade inte alls kan må särskilt bra. I?flera av dessa intervjuer talar han om sig själv i tredje person. ”När Eric går upp på scen är det performance som gäller”, säger han vid något tillfälle. ”De kommer att få se den vanliga Saade”, ­säger han till en annan reporter som undrar vad svenska folket har att vänta sig av hans nummer. I Dagens Nyheter avslöjar han sitt hemliga vapen – sitt utseende: ”Sedan handlar det mycket om mitt fejs, mina ögon. Det är x-faktorn”. Han talar plötsligt engelska! Säger att han inte är någon vanlig artist, utan en ”performer”. Han håller inte på med pop, utan ”entertainment”. Han tycker inte om att ”giga inför tomma arenor” och förklarar varför: ”Publiken är halva artisten, brukar jag säga.” Aha. Så, det brukar du säga!

Gud, vad intressant!

Eric Saade måste vara den enda 20-åringen i världshistorien som ­citerar sig själv.

Särskilt fascinerad blir jag av en ­intervju som Malin Roos på Expressen gör med honom. Under hela intervjun pratar han om sina referenser. Han ­talar om ”Michael” och ”Justin”, och vi får förutsätta att han talar om Justin ­Timberlake och Michael Jackson. Jag får inte­ en bild av att de är förebilder för ­honom. Jag tror att han vill säga att han känner igen sig i dem, att de alla är samma andas barn. Han hatar när tyckare kallar hans musik för dagispop och ­menar att både ”Michael” och ”Justin” led av samma bekymmer i början av ­respektive karriärer.

Reportern undrar om han inte är rädd för att uppfattas som dryg. Saade svarar att felet i så fall inte ligger hos honom, utan hos svenskarna. Han gör klart att Sverige är mellanmjölkens land – och Saade ­anser sig inte vara mellanmjölk. Härvidlag beundrar Eric Saade Zlatan som har karaktär nog att skita i allt. Det märks tydligt att Eric Saade försöker förhålla sig till sin omgivning på samma sätt som ­Zlatan.

Problemet är bara att Zlatan är Zlatan. Vi älskar honom bara delvis för att han skiter i allt. Framför allt älskar vi ­honom för att han spelar så bra fotboll. Om man ska bete sig som ett svin så måste man backa upp med en jävla ­talang. Och ja du, Eric Saade, jag vet ­inte. Du är 20 år gammal. Jag har bara hört dig sjunga två låtar. Och det är inte riktigt Zlatan-nivå på någon av dem. Jag säger inte att du är usel, jag säger bara att du inte är ­Zlatan. Det är faktiskt rätt mycket mellanmjölk över den musik du sjunger.

Och mellanmjölk är alltid mellanmjölk. Som jag brukar säga.

Det är fredag, det är SCHULMAN SHOW!

av Alex Schulman

Martin Stenmarck och Anders Timell är gäster.
Spännande avsnitt. Eller vad tycker ni?

Här är LÄNKEN, eftersom Aftonbladets nya webbspelare gör det omöjligt för mig att lägga in programmet här i bloggen.

Men som vanligt. Säg vad ni tycker!

Succéprogrammet blev ett succéprogram

av Alex Schulman
Skärmavbild 2011-05-12 kl. 16.41.30.png

Det blev en otroligt rolig inspelning av Schulman. Kanske blir det vårt härligaste program någonsin. Vid något tillfälle grät både jag och SAMTLIGA gäster i soffan. Det är sant.

Och titta vad jag fick! Efter allt mitt tjat om den där konstiga danskäppen som Martin Stenmarck har i trailern till ”Kvällen är din” så fick jag den i present. Jag blev väldigt glad. Jag ska ha den i varje program från och med nu. Sitta och peka med den.

Schulman Show och tomheten

av Alex Schulman

På Calles jobb och förbereder Schulman Show, som vi spelar in i eftermiddag. Försöker hitta spänstiga ämnen, men Gud vad segt det är idag. Jag försöker öppna sinnena för samtidens bisarrerier, men får ingenting tillbaka. Känner mig därför en liten smula värdelös. Kanske blir det idag som det står klart för alla vilken värdelös liten nolla jag ändå är.

This crazy town

av Alex Schulman
Skärmavbild 2011-05-11 kl. 08.26.31.png

På väg till jobbet. Solen skiner, inte ett moln, det blir ännu en gnistrande dag i Stockholm. När jag viker in på Regeringsgatan ser jag hur plötsligt vatten faller från skyn. Det kommer vatten från en läckande stupränna uppe i taket på fastigheten. Jag märker hur förbipasserande får panik, de skyddar sig och skyndar förbi den utsatta platsen.

Men jag? Jag passerar kisande, tittar upp liksom häpet samtidigt som jag skakar subtilt på huvudet innan jag passerar. Jag känner mig som om jag är med i en film, jag vill muttra för mig själv: ”This crazy town.”

Amanda och Djämm

av Alex Schulman
Skärmavbild 2011-05-10 kl. 19.30.27.png

Jag har tidigare skrivit om Amandas chef på produktionsbolaget Mastiff där hon jobbar. Han heter Cem, vilket uttalas ”djämm”, varför han också fått namnet ”Djämm” överallt utom i passet.

Mycket med honom tyder på att han är oskön. Till exempel: han kommer från Göteborg och det är ju sen gammalt: ingenting av värde kommer från Göteborg. Djämm dricker té istället för kaffe, vilket ju är en varningssignal på alla möjliga olika sätt. Han tillhör också den snåriga kategorin av människor som är fullkomligt besatt i en utländsk fotbollsklubb, nämligen Manchester United. Förfärligt.

Och han bär understundom vita jeans. Enda gången jag ser vita jeans är när jag går på Avenyn, och det gör jag gudskelov aldrig.

Men det hindrar inte att Djämm är en bra person, allt detta till trots. Hemskt duktig på det där med tv. Om jag någon gång skulle jobba på produktionsbolag skulle jag vilja ha Cem som chef. Dessutom är han ju väldigt vacker.

Säg nån snyggare svensk än Djämm. Säg en! Nej, just det.

Jag har en egen agent!

av Alex Schulman

Jag åker ibland ut och föreläser i landet. Och ibland engagerar jag mig som moderator för något event eller så. Jag tycker det är skitkul, men tyvärr kan jag ibland vara lite strulig. Jag är därför glad att jag numera jobbar med MA Nyköping när det gäller den där typen av uppdrag. Äntligen blir det ordning och reda – killen som äger företaget är Lyxfällan-Mattias. Då förstår ni. Han är otroligt duktig. Kan se lite bister ut, men i grunden är han snäll.De hjälper mig med att hålla ordning på allting när det gäller bokningar och så.

Om ni är intresserade av detta, kan ni gå in på min presentationssida, som finns HÄR. Eller mejla tove@manykoping.se

Ni andra vandrar vidare i livet som om absolut ingenting hade hänt.

I väntrummet till…

av Alex Schulman
IMG_8155.jpg

I väntrummet till tandis. Jag var så lugn alldeles nyss, men nu kryper skräcken fram. Väntar på att bli uppropad med för- och efternamn och sedan golgatavandring till stolen. Spruta, borra, blöda, skölja, spotta och så lägger vi på en provisorisk där så länge. 

Om Patrik Sjöbergs mamma

av Alex Schulman

Patrik Sjöbergs mamma går nu för första gången ut och berättar om sin syn på de sexuella övergrepp som Sjöberg blev utsatt för i barndomen. Hon säger bland annat exakt detta:

”Min eloge till Patrik för att han tagit bladet från munnen – även om det gör ont i mig! Jag borde ju ha förstått, jag borde ha satt stopp för denna relation. Eller kanske inte ändå… Trots all skit fick Patrik ett fantastiskt liv som idrottare på världselitnivå. Utan Viljo hade hans liv antagligen blivit betydligt mer mediokert.”

Jag tycker det är sensationellt. Det hon säger är alltså att hon inser att hon borde satt stopp för relationen med tränaren Viljo, men hindrar sig mitt i resonemanget genom att säga: ”Eller kanske inte ändå.” Och så konstaterar hon att Patrik trots all ”skit” fick ett liv som elitidrottare och sedan menar hon, vad jag förstår på fullt allvar, att Patrik Sjöbergs liv hade varit med MEDIOKERT utan Viljo.

Hon säger alltså att även om hon visste om att Viljo förgrep sig på Patrik så hade nog det bästa varit att inte agera – Patrik Sjöberg fick ju bra träning och en plats i världseliten.

Är kvinnan dum i huvudet?

Sida 4 av 6
  • Tjänstgörande nöjesredaktör: Sandra Wejbro
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lotta Folcker
  • Stf ansvarig utgivare: Martin Schori
  • Redaktionschef: Karin Schmidt
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB