Jag träffade regissören Ulf Malmros igår utanför Konsum. Han söndagsjobbade på sitt kontor som fanns runt hörnan, höll på med sista förberedelserna inför sin filminspelning som drar igång om tre veckor. Han frågade hur det går med mitt filmmanus och ja sa att det gick väl framåt. Jag pratade om hur svårt det är att ta emot feedback från så många olika håll. Det blir så spretigt. Han nickade tankfullt. Jag sa att en av dramaturgerna som tittat på manuset inte tyckte att huvudkaraktären var sympatisk. Det är tydligen viktigt – den bärande rollen måste vara sympatisk.

Ulf Malmros skakade på huvudet, berättade om filmen Gökboet. Han beskrev målande inledningsscenen där Jack Nicholsons karaktär beter sig som ett litet svin. ”Han är ju inte sympatisk – men det fungerar”, sa han. Jag tänkte på det när jag sedan gick hem med mina matkassar. Det var ett bra exempel.

Idag gjorde jag så radio och hade bjudit in Viggo Cavling som gäst. Vi småpratade innan om Viggos nya bok som han satt och skrev på och Viggo berättade att hans förläggare inte tyckte att huvudkaraktären i den nya boken var sympatisk. Jag skakade på huvudet och så berättade jag om Gökboet.

Historien passade ju perfekt här. Den fick mig att verka så kunnig, upplyst och beläst. Tyvärr hade jag glömt exakt vad det var som gjorde Nicholson till ett sånt svin, jag hade glömt vad som hände där i början. Det var nåt med ”fitta”, han berättade att han legat med nån eller så, men jag svävade på målet, började mumla, det blev inget bra.

Det var mycket synd att jag hade glömt bort det, mycket synd. Allt rann ut i sanden. Jag och Viggo stod tysta.