Sitter vid mitt provisoriska skrivbord här uppe i ladan. Tittar ut, solen skiner. Man skulle gärna gå ut. Läste i kommentarerna till förra inlägget något festligt. En av läsarna hade gått på en skrivkurs och när det gällde att ha disciplin tipsades man om att tänka på en bödel.

Man sitter och skriver. Alldeles bakom en tänker man sig att en bödel står. Han betraktar en tigande. Man sitter där och skriver och får en impuls att gå och ta sig en kopp kaffe eller gå och bada eller vad har du. Precis när man reser sig upp ska man tänka på bödeln, som genast höjer yxan i det tysta. Man får åter sätta sig ner och fortsätta arbeta.

Mycket roligt.

Nu tänker jag på bödeln hela tiden. Han står bakom mig och är ond och tyst.