Lite obehaglig stämning här på Calles kontor. (Läs Calles välgörenhetsblogg HÄR) Mats Dicklén, här med ryggen mot oss, har just varit på toaletten. Han kom ut därifrån med stor hast och stängde dörren efter sig på sådant sätt att han nästan klämde sig i den på väg ut. Det hindrade inte att lukten kom ut i stora rummet – efter tio sekunder bärjade Calle ställa till liv om saken. Viftade demonstrativt med händerna för näsan. Mats vidhöll sin rätt att få utnyttja kontorets toalett och där hade han naturligtvis en poäng.

Det lugnade sig sen. Mats berättade att Calle inte är så mycket bättre. Han smyger omärkligt in på toaletten. Och plötsligt hör man att han sätter på Angry Birds där inne. Han skruvar upp volymen till max. Varför, jo han använder ljudet av Angry Birds som ljudkuliss för att dränka eventuellt ljud av prutt och liknande.

Varje gång de hör Angry Birds dova melodi i lokalen vet alla anställda vad som händer där inne. Och jag vet inte om det där greppet är så bra. Det blir så visuellt. Ljudet blir nästan pavlovskt, inte sant. Varje gång melodin kommer kan man se den lille mannen sitta där på toaletten och dingla med fötterna och ta i på det att det bultar i tinningarna på den fan.