…att det kom en DHL-lastbil farande på den lilla grusvägen. Amanda satte fart mot den, hon var otroligt kvick, som barnet efter glassbilen. Jag förstod att hon trodde att det var ett par guldskor som hon hade beställt tidigare i veckan, som hon ska ha till ett bröllop vi ska till på lördag. Men det var inga guldskor. Det var ett par träfåtöljer av märket ERNST. När vi var på Gotland i påskas träffade vi av slump Ernst Kirschsteiger med familj. Vi åt middag ett par bord ifrån varandra och träffades när vi gick ut för att ta lite luft. Så fick jag ett mejl från Ernst son Ludvig, som berättade att han och Ernst hade läst min blogg och sett den fina bastun och nu ville de ge en invigningspresent. Mycket vänligt av Ludvig och Ernst. Jag visste inte att Ernstdesignar möbler, men så är det alltså tydligen.

 

Jag försökte sätta ihop den ena stolen, men det var mycket muttrar och konstiga grejer i den där påsen man fick med. Mycket förvirrande!

 

Bengan cyklade förbi utanför i oklart ärende, jag bad honom om hjälp. Ljudlöst som en kissekatt gled han av cykeln i farten och satteig för att skruva.

 

Den ena stolen blev klar på ett par minuter. Mycket fin! Bengan sa: ”Nu fattar du grejen, den andra fixar du själv” och försvann på cykeln.

 

Men jag tyckte fortfarande att det var mycket förvirrande. Men till slut fick jag till det.

 

Stol nummer två var färdig! Men något kändes annorlunda med den. Jag kunde inte sätta fingret på det, men det var något som inte stod rätt till.

 

Jag provsatt den och upptäckte att den kändes lite trängre än den förra. Och då insåg jag att jag hade bytt plats på armstöden så att de gick inåt. Jag fick skruva upp hela stolen igen, det tog en kvart och så fick jag skruva tillbaka den.

 

Men den blev färdig till slut! Och nu står de där på mitt trädäck och glänser. Jag vill tacka Ernst och Ludvig för den fina presenten. Kanske blir de glada om jag ger en länk till hemsidan där dessa stolar kan köpas? Den hittar ni HÄR.