Fick en idé om att gräva upp en gödselstack, kanske kunde denna yta användas som uteplats? I detta grävande hittade jag en hel del märkliga saker. Gamla flaskor med oklart innehåll och underliga tuber med föråldrade logotyper, men mest fascinerande var det här kraniet. Vad är det för djur egentligen? Det ser inte ut som något djur, det ser ut som den typer av varelser man ser bara i väldigt dåliga filmer om aliens. Tänk om det är en speciell skalle? Tänk om jag fortsatte att gräva och hittade tusentals av dem? Ju djupare jag gräver desto fler finner jag. Det är en massgrav av varelser från en annan planet. Området spärras av med band, allmänheten får inte komma nära, men murvlarna, de jävla asen, har fått nys om saken, de står och skjuter bilder med teleobjektiv i buskagen, nyhetshelikoptrar svävar oroligt över fyndplatsen och jag står där i mitten och skriker: ”HÄR! HITTADE EN TILL!” Och jag kastar kraniet mot några mossiga vetenskapsmän som girigt kastar sig över föremålet och granskar tand för tand. Jag känner att jag lever ”high life”, jag har feeling, jag gräver och gräver och ropar ”HÄR” och hivar över huvud efter huvid. Till slut hittar jag något märkligt, det är en, ja, vad är det för nåt egentligen? En mojäng eller en manick eller en grunka av något slag. Möjligen elektrisk, eftersom den lyser så underligt när man håller den på visst sätt, eller, elektrisk är den inte – den tycks fylld av en annan typ av kraft, jag fibblar med det lilla fanskapet, hittar något som skulle kunna vara en knapp och nån gynnare i forskarteamet ser vad jag står i begrepp att göra, så han skriker ”NO, DON’T PUSH” – på engelska, för han är ju intagen från Harvard eller var det är de sitter med expertisen – men det är för sent, jag har redan tryckt och en tryckvåg slår emot oss och vi får erfaraa hur ont det gör att söndersprängas.