Igår morse kom det lilla huset! Bengan stod och pekade och skrek HÖGER och VÄNSTER och när jag gick i närheten viftade han bort mig och sa: ”Inte nu.” Som om jag vore en liten pojkvasker som bara springer ivägen hela tiden.

 

Till slut hamnade huset på rätt plats och bengan sa: ”Nu kan du ta din bild.” Så ställde han vant upp i en byggarpose.

 

Så här ser skrivardelen ut inuti. Jag bestämde mig för att måla där inne. Så jag åkte till Fårösund och köpte vit väggfärg.

 

Så här blev det! Bengan hade köpt ett skrivbord på en loppis, som vi ställde in också.

 

Jag satte mig genast ner och blickade ut över ängen och funderade på nästa stora romanprojekt.

 

Bengan donade med utedäcket, och jag tittade oroat på hur solen sänkte sig över ängen. Jag insåg att solen snart skulle gå ner i träden där borta. Jag fick panik. Jag funderar mycket över solen, det ska jag erkänna. Vet alltid var jag har den, vart den vandrar, vart den tar vägen sen. Jag förstod: här måste vi kapa träd.

 

Så jag ringde trädgårds-Uffe på ön, som ändå hade vägarna förbi. Han tog topparna på alla träden uppe vid grusvägen.

Och titta nu då! Utsiktsplatsen från bastudäcket. Här är det sol till klockan 20 i alla fall. Kanske till 20.30 om man har tur med trätopparna där borta.