Klipper mina naglar i utomhuskylan här på bageriet. Det är alltid förenat med visst vemod, och lite skräck. Jag tänker mig naglarna som ett mått på livet. Säg att mina naglar växer sig tio meter långa på ett liv. Varje gång jag klipper dem så tar sig döden en halv centimeter närmare. Livet är ju ennedräkning, att klippa naglarna är ett så tydligt tecken på det, inte sant.