Jag satte mig i min skrivarbod och jobbade lite. Tittade ut över dalen som är så fin. Det har inte varit lamm här på många dagar. Storbonden där över dalen tycks låta dem beta på annat håll.

 

Från skrivardelen kan jag genom ett fönster se in till bastun. Jag blev genast sugen på att ta ett bad.

 

Så här ser det ut om man tittar in i bastun från min skrivarplats.

 

Jag gick in och tuttade på kaminen.

 

Jag gick tillbaka och skrev några rader och efter en kvart gick jag in för att kontrollera temperaturen. 85 grader, det är perfekt. Varmare behöver det verkligen inte vara.

 

Precis när jag skulle gå in kom Bengande gående nerför trädgården. Han hade med sig två öl. ”Jag har stoppat in dem i frysen och sen har jag vakat över dem. Nu är det precis så kalla att de inte fryser till is”, sa han. Jag frågade hur lång tid en öl ska vara inne i frysen för att denna magiska temperatur ska uppstå och då tittade han på mig liksom häpet och svarade: ”Det beror på frysen.” Och så gick vi in i bastun.

 

Min plats är närmast fönstret. Jag tycker om att sitta där och titta ut.

 

Jag och Amanda fick en utedusch av Gry och Alex på vårt bröllop förra året. Tack för uteduschen, Gry och Alex! Jag duschade svinkallt, så att jag hoppade på stället och sa ”ujujuj” och så.

 

Så här ser jag ut när jag duschar riktigt kallt.

 

Vi satte oss och tog vår öl och då kom Amanda ner för att säga hej.

 

Jag bad henne ta en bild på oss där vi satt och drack vår öl.

 

Sen sa Bengan plötsligt ”hej med dig” och försvann. Jag gick in för att skriva vidare. Det hade blivit mörkt och kallt. Bengan har ordnat det så att man kan öppna fönstret mot bastun så att värmen kommer in i skrivardelen av huset. Bengan är visserligen en smula eljest, men han är ett geni.