Jag har aldrig satt fem plus på något i den här bloggen. Det beror framför allt på att jag inte tycker om devalveringen av att ge något det högsta betyg som finns. Det ska man vara försiktig med. Det betyder dock inte att jag ibland stöter på saker som håller absolut högsta klass. Den senaste veckan har jag stött på tre olika saker. Här kommer alltså mina tre första femplussare i den här bloggen.

Fredrik Virtanens sista blogginlägg – :+++++:
En fullständigt genialisk text, en utsökt blandning av blogginlägg och poesi. En smärtsam, svärtsam text från det ärliga djupet av en människa. När jag läste det första gången var jag alldeles tagen, kunde inte göra mycket annat den dagen. Jag brukar läsa om det då och då. Jag gjorde det igår kväll. Jag håller generellt Fredrik Virtanen för att vara en av den svenska samtidens största skribenter, alla kategorier, men när han når upp i den här typen av höjder tycker jag han är rent internationell i sin toppklass. Läs inlägget HÄR.

Filip&Fredriks podcast – :+++++:
Den i min mening i särklass mest intressanta populärkulturella yttringen på denna sida av 2000-talet. De höll femplusnivå redan i de första programmen för något år sedan, där de tog in telefonsamtal med kändisar, men det är först nu när de bara interagerar med varandra som jag förstår att det kanske är något rent historiskt vi tar del av. Filip och Fredrik är alldeles för briljanta för att blanda in andra människor – varje samtal med en tredje part saktar ner dem, gör dem lite smutsigare, lite trubbigare. Även om jag tycker mycket om allt de gör i tv, så kommer ingenting upp i nivå med de samtal, de snabba associationer de presenterar här. Dessutom är de rent folkbildande i den här gärningen. Senaste avsnittet var en smula svagare än de tidigare, varför jag ger er en länk till det näst senaste HÄR.

Slutscenen i Losts tredje säsong – :+++++:
Ingenting på tv har skakat om mig på samma sätt som denna vändning. Jag brukar gå in på Youtube då och då för att se om den och så drömmer jag mig tillbaka till den stund då jag såg det för första gången, försöker minnas hur det försiktigt gick upp för mig vad som stod på – och varje gång ryser jag och får knottror och allt. Det kan ju finnas människor här som har för avsikt att se Lost, så jag avslöjar inte innehållet, men den som vill se scenen kan göra det HÄR.