ABLOGG Ligger och tittar i taket. Amanda ligger här bredvid och läser destruktiva bloggar. Hon gör gärna det. Det har hänt att jag bett henne förklara det beteendet, men det är svårt. Hon dras till något mörker, kanske som en kompass för sin egen svärta, ett mörkerindex som förklarar att hon är frisk eller åtminstone på rätt sida av den tunna linjen mellan galenskap och ickegalenskap. Jag läser inte bloggar längre och inte sörjer jag för det. Däremot sörjer jag för att jag inte läser böcker. När jag träffade Amanda kände jag mig så vital, jag kunde litteraturhistorien och intresserade mig för de samtida författarna. Och se på mig nu. Jag läser inte ens dåren Theorin. Jag blir trött till och med när jag läser Krakel Spektakel för Charlie. Jag orkar inte sätta mig in i historien. Krakel går till affären för att köpa klubba – sen orkar jag inte mer, resten är bara högläsning och konturer av en historia. Någon tidning, är det DN, anger alltid första meningen i en bok när de recenserar den. Jag tycker om de