Jag hade hoppats på att Charlie skulle sova en timme till. Det hade varit fint. Men nu går vi här. Charlie vill att vi hälsar på hos Hannah, och hos mormor och hos Calle, men jag försäkrar henne om att alla sover. Jag säger det bestämt, radar  upp namnen på alla som sover och när jag är färdig säger hon: ”Igen.” Och då drar jag namnen igen. Och igen och igen. Där har ni min morgon.