Sitter inne i köket och lyssnar på hur regn smattrar mot plåttaket. Obegripligt hur folk kan tycka att det är ett mysigt ljud. Obegripligt! Det ljuder påminner om att det REGNAR och att man INTE KAN GÅ UT. Sitter här och väntar ut regnet, funderar över hösten, den börjar få konturer nu. Jag har bara några få beslut kvar att fatta. Måste bestämma mig vad jag ska göra av radioprogrammet på Radio1. Det var ju så roligt att göra, men det tog så mycket av min tid. I övrigt vet jag ungefär hur det kommer att se ut. Det kommer att bli en höst där jag fokuserar på två saker. 1. Jag ska skriva min bok. 2. Jag ska göra Schulman Show SPECIAL. Vad detta speciella består av kommer jag att berätta så fort jag får för min uppdragsgivare. Det är vad jag ska göra. Boken. Schulman Show. Sen kanske jag gör lite andra saker också, men jag måste fokusera på de här två sakerna. Det är det som är det viktiga. Sen ska vi flytta i höst också. Jag hoppas att vi hittar ett boende väldigt snart, jag kommer knappt ihåg hur mina möbler ser ut, allt har varit magainerat så länge att det börjar kännas overkligt. Jag längtar till kräftpremiären också. När är den? När kan man få tag på ett kilo flodkräftor? Krondillen har väl kommit? Är den inte bara att sälja på nu? Hallå?

Sitter inne i köket och lyssnar på hur regn smattrar mot plåttaket. Obegripligt hur folk kan tycka att det är ett mysigt ljud. Obegripligt! Det ljuder påminner om att det REGNAR och att man INTE KAN GÅ UT. Sitter här och väntar ut regnet, funderar över hösten, den börjar få konturer nu. Jag har bara några få beslut kvar att fatta. Måste bestämma mig vad jag ska göra av radioprogrammet på Radio1. Det var ju så roligt att göra, men det tog så mycket av min tid. I övrigt vet jag ungefär hur det kommer att se ut. Det kommer att bli en höst där jag fokuserar på två saker. 1. Jag ska skriva min bok. 2. Jag ska göra Schulman Show SPECIAL. Vad detta speciella består av kommer jag att berätta så fort jag får för min uppdragsgivare. Det är vad jag ska göra. Boken. Schulman Show. Sen kanske jag gör lite andra saker också, men jag måste fokusera på de här två sakerna. Det är det som är det viktiga. Sen ska vi flytta i höst också. Jag hoppas att vi hittar ett boende väldigt snart, jag kommer knappt ihåg hur mina möbler ser ut, allt har varit magainerat så länge att det börjar kännas overkligt. Jag längtar till kräftpremiären också. När är den? När kan man få tag på ett kilo flodkräftor? Krondillen har väl kommit? Är den inte bara att sälja på nu? Hallå?

Nu har jag gjort iordning frukost till tre tjejer – Amanda, mamma och Charlie. Det är en gnistrande dag. Solen värmer redan, allt dagg är borta, det är så vindstilla att inte ens björkarna orkar rassla. 

Det är det där satans fönstret där uppe som gör att ladan badar i ljus från fem på morgonen, som gör att Charlie knackar mig på axeln vid halv sex! Måste göra någon mojäng för fönstret. Binda duk med rep och hissa eller så. Detta ska jag lösa. Måste lösa!

Jag gillar Bolibompa, men jag tycker det är svårt att titta på när två programledare pratar med varandra och den ena lyssnar och reagerar på allt den andra säger, inte MOT den han lyssnar på, utan IN i kameran! Det ser ju så jävla sinnessjukt ut!!

Charlie har vaknat och dagen kan börja! Jag inleder med att fresta henne med Bolibompa och det kommer fungera i tjugi minuter och sen blir hon rastlös och tossig och kräver av mig att vi ska gå upp. 

(forts)… läsare och författare. Första meningen i Skynda att älska: ”Jag åker på en väg som är mig mycket bekant.” I efterhand är det en hel del som stör mig med den, framför allt det poetiska anslaget. ”Som är mig mycket bekant.” Fånigt! Den bästa inledningen av en bok som jag läst: ”Jag går påden ena niten efter den andra.” Det är Tunström, minns inte vilken. Kan det vara Ökenbrevet? Äh. Minns inte. God natt.

ABLOGG Ligger och tittar i taket. Amanda ligger här bredvid och läser destruktiva bloggar. Hon gör gärna det. Det har hänt att jag bett henne förklara det beteendet, men det är svårt. Hon dras till något mörker, kanske som en kompass för sin egen svärta, ett mörkerindex som förklarar att hon är frisk eller åtminstone på rätt sida av den tunna linjen mellan galenskap och ickegalenskap. Jag läser inte bloggar längre och inte sörjer jag för det. Däremot sörjer jag för att jag inte läser böcker. När jag träffade Amanda kände jag mig så vital, jag kunde litteraturhistorien och intresserade mig för de samtida författarna. Och se på mig nu. Jag läser inte ens dåren Theorin. Jag blir trött till och med när jag läser Krakel Spektakel för Charlie. Jag orkar inte sätta mig in i historien. Krakel går till affären för att köpa klubba – sen orkar jag inte mer, resten är bara högläsning och konturer av en historia. Någon tidning, är det DN, anger alltid första meningen i en bok när de recenserar den. Jag tycker om de

Det här är jag och Bengans hund Gangster. Vi har något speciellt, jag och han. Jag är så obeskrivligt förtjust i honom. Jag delar den kärleken med Charlie. Vi är båda förälskade, vi vill bara vara med Gangster. Vi vill båda mata honom med fetaste kotletten från grillen, vi vill krama honom tills han blir irriterad och gruffar mot oss, vi vill att han lägger sig nära oss när han sover. Ikväll sover gangster hos oss. Charlie kommer bli väldigt till sig när hon vaknar och upptäcker honom. Och då ska vi tre gå till bageriet och äta bullar, alla tre. 

Calle berättar historien om när han var barn och pappa hade tagit in hönor på landet och en av hönorna lade bara gulor. När pappa gick in i hönsgården såg han bara små ledsamma gulor på marken. Det var så sorgligt, hönan som bara lade gulor.