Ensamkväll här hemma. Jag tar fram min fiskgratäng, låter den ligga tio minuter för länge i ugnen så att den blir nästan svart där på toppen och så äter jag långsamt, som en ko, i soffan. Tittar hålögt på teven, tuggar och tuggar, och ibland noterar jag något avlägset intressant i det jag tittar på och mumlar därefter detta högt för mig själv. Mumlar också det jag faktiskt gör. ”Byta kanal”, mumlar jag innan jag faktiskt gör det.

Amanda är på middag med en kompis. Det har fallit sig så att en extremt högt uppsat mediechef i Stockholm sitter alldeles bakom henne. Jag fick ett mms med texten: ”Jag har koll. Du kan vara lugn.” Och så skickade han den här bilden.

Han skämtar, det förstår ni, va. Det var ju inte så att han på riktigt ville hålla mig underrättad om vad min fru gör. Jag frågade honmo vad hon åt och han svarade torsk. Jag skrev, fnissande måste jag medge, ett sms till Amanda där jag frågade om torsken var god.

Hon svarade inte, hon kanske inte hade telefonen framme, och då kändes det lite tomt eller vad man ska säga. Jag skickade ett sms till mediechefen efter en stund, jag frågade honom: ”Vad gör hon nu?”

Men han svarade inte på det.
Jag skrev en gång till till mediechefen.
Och sedan ännu en gång till Amanda.

Sedan lade jag ner projektet. Kan inte hålla på och skicka sms till folk som inte svarar, till slut känner man sig värdelös. Nu tittar jag på Filip och Fredriks ”Breaking News”. Det är bra. Jag recenserar det högt för mig själv. ”Det var kul”, mumlar jag när de pratar om Steve Jobs klädstil.

Sen går jag väl och lägger mig. Känner mig lite risig också. Hostar och skit. Hej.