Vi åt charkisar idag. Vi brukar göra det en gång i veckan, för det är ju så gott, eller hur, och det är ju så enkelt, inte sant. För att veta EXAKT på vilket sätt vi byggt upp vår charkismiddag, råvarorna och så, gå in på Amandas blogg HÄR.

Jag ska inte dröja vid råvarorna, bara vid korven ni ser där uppe till höger i bild. Det är en ungersk picksalami. Det var pappas favoritkorv när det begav sig och i många år var det också min. Men så var jag i Colombia och spelade in tv i höstas. Jag var där i tre månader. Vi bodde på ett hotell från helvetet. All mat hade samma temperatur – frukosten som man ville ha kall var lika ljummen som den middagsmat som man ville ha varm. Jag blev mycket sjuk. Alla blev det. Vid något tillfälle var 48 av teamets 70 människor magsjuka.

Till slut kunde jag inte äta något. Jag fick en parasit i magen. Jag gick ner oerhört mycket i vikt. Jag mådde dåligt. Så skulle Calles partner på Hard Hat, Mats Dicklén, komma och hälsa på oss från Sverige. Han frågade om jag ville ha något speciellt från Sverige. Och jag sa att jag ville ha en ungersk picksalami.

Jag drömde om den där picksalamin i många dagar.

Så kom Dicklén och han hade med sig en halvmeterlång picksalami. Det var mycket generöst av honom. Jag åt halva till middag samma dag och andra halvan till middag dagen efter. Efter den dagen har jag inte kunnat ens tänka på picksalami. Magen vänder sig ut och in. Jag klarar det inte.

Det är synd, för den ungerska picken är en riktigt fin korv, det vill jag lova.