Sitter i soffan min, jag har tänt två ljus på bordet och äter chips samtidigt som jag tittar på Wallander. Har svårt att fastna för den, kanske är det chipsens fel – det krasar, eller vad det heter, i munnen när jag äter chipsen på sånt sätt att jag inte uppfattar vad de säger på teven. Chipsfrasandet gör att nyanser går förlorade. Ibland, vid avgörande scener, måste jag sluta tugga och så stirrar jag dumt på teveskärmen med munnen full av chips och jag påminner därvidlag om en kossa och allt känns plötsligt så otroligt olustigt. Då är ju Anthon Berg bättre. Mjukt och ljudlöst när tand möter choklad. Jag kunde jobba ner den genom att lägga den mellan gom och tunga och applicera ett lätt tryck – och det har jag nog gjort också, både en och två gånger. Gillar att låta mun arbeta utan hjälp från tand. Ibland kan det hända att jag stoppar in en hallonbåt i munnen och så suger jag ner det aset. Kan ta 30-40 minuter, ibland en timme, och det är klart att det är lång tid, men så är det också en jävla tillfredssträllelse när det väl är klart. Jag har pulvriserat en hallonbåt medelst gom och saliv. Jag känner mig stark, mina kroppsjuicer är intakta, bra Alex, äh, hej med er nu på ett tag.