Jaha, nu sitter jag i soffan igen. Åt en tidig middag på stan, vilket gjorde att jag blev så in i helvete hungrig för en timme sen. Började slamra i skåp på jakt efter mat. Hittade korv och lite grejer i kylen, åt alltihop stående med öppen kyl, som när man är så SUGEN att man snittar sin nyfångade fisk ute på sjön och suger rommen ur den levande lake i sittande båt. Jag åt girigt, stoppade för mycket mat i munnen, som i filmer när utsvulten man äntligen får ett mål mat och blir så till sig att han tappar bordsvett och liksom sliter sönder brödet med munnen istället för att bita som en städad människa. Jag andades genom näsan, äcklades genast av ljudet av när jag andades genom näsan och tvingades öppna munnen, flämtade som en hund, för mycket mat i munnen, stoppade i mig ännu mer, hittade grejer långt in i kylen, och sen stapplade jag till soffan och nu har jag suttit här en stund och begrundat detta ätande. Skäms över att jag tappade greppet på det där sättet, det var inte en människa som stod där i guldskenet från kylskåpslampan, det var ett djur. Inte alls behagligt att ta del av mig när jag beter mig så, ÄCKLIGT!