Jag har länge, kanske för länge, funderat över en helt obetydlig sak. Jag kan inte släppa den, den irriterar mig som ett hårstrå på tungan och jag tänker att om jag bara skriver ner det så blir jag av med detta för gott.

För fem år sedan eller så. Fredrik Lindström intervjuades i någon teve-soffa. Han gör det han alltd gör – med en vilsam överlägsenhet och krökt leende berättade han om det svenska folkets tillkortakommanden. Nu lade han ut texten om den svenska besattheten i ”öppen planlösning”. Alla hus, menade han, skulle numera ha helt öppen lösning, där köket var en del av vardagsrummet och så vidare. Förr om åren ville man ju ha sina kök undangömda, det var en plats där pigorna kunde reda soppan till herrskapet.

Lindström tyckte det var fånigt med denna vilja att alltid vilja ha öppen planlösning och menade att det fanns en avgörande tanke med att faktiskt skilja köket från andra rum – matoset. Hur trevligt är det, resonerade Lindström, att i de här nya hushållen ligga i vardagsrumssoffan och känna matos från köket alldeles intill.

I fem år har jag funderat på det där.
Jag har aldrig legat i någon soffa och känt matos.
Och det beror på att det numera finns fläktar.

Vet du vad en fläkt är, Fredrik Lindström?
Har du någon gång hört om en sådan?

Patetiska jävla människa.