Jag gick upp med Charlie när hon vaknade och vi satte oss vid teven och tittade på Lejonkungen och jag måste säga att inledningsscenen till den filmen är magnifik. Gryning och djuren på savannen förstår att det är en speciell dag, de färdas genast åt ett och samma håll, över bäckar och stäppar mot ett berg på vilket Lejonkungen står och blickar ut över allt som tillhör honom. Djuren kommer för att med egna ögon se vad de har hört – att Lejonkungen fått en son, att den nya kungen är här. Och zebror och elefanter och gaseller står uppradade och en vis apa eller om det är en orangutang ställer sig bredbent på berget med den lilla lejonvalpen och håller upp den häpet betraktande lilla krabaten och alla djur jublar och böjer sina nackar i vördnad för den nya kungen och hela tiden spelas ”the circle of life. Jag börjar alltid rysa och så skälver jag till i kroppen, så nära gråt man kan komma utan att riktigt gråta. En fantastisk scen och Charlie höll med.

 

Vi bestämde oss för att unna oss en brunch på stan och gick till Sirap som ligger alldeles där vi bor. Äggröran var ljuvlig, ni vet så där krämig som man aldrig lyckas få till den hemma. Baconen var dock en stor besvikelse i sin seghet. Min misstanke? Att de förstekt bacon och låtit den ligga och då blir det aldrig så där knaprigt som man vill.

 

Sen åkte vi ut med bilen och jag tänkte på det: Tur att inte någon genusvetare såg Charlie, för idag var hon verkligen ROSA.

 

Vi åkte till Bauhaus och det var en jobbig liten stund, för Amanda har nu bestämt sig för att det inte alls ska vara någon mintgrön färg i badrummet. Nu ska den vara beige! Så det var till att stå där igen med Hannu med färgprover och titta på när de hummade och antecknade och jag hade en bestämd känsla att jag upplevt exakt detta förut. Jag fick alltså det man kallar för en rendez-vouz-känsla.

 

Sen spelade jag squash med polis-Jonas och jag krossade den tönten i tre raka set. Ett set vann jag med nio noll. Jag spelade helt magiskt, förundrades själv över mina finesser. ”Hur gjorde jag det där”, skrek jag vid något tillfälle när jag gjort bort honom fullständigt.

 

Sen hade Amanda gjort renskavsgryta till middag och Polis-Jonas hakde på och Calle och Anitha och Penny kom förbi och åt. Tro nu inte att jag är en dåig fotograf som skurit bort Jonas – jag får inte visa bilder på honom, för han är polis och håller på med en massa alternativa grejer och vill inte bli käns för allmänheten.

 

Sen gick de hem och vi lade Charlie och sen drack jag kaffe och åt på kort tid 12 stycken chokladkolor och fick därmed magont och den magont häöll i sig och jag känner den fortfarande i denna stund. Och nu ska vi snart gå och lägga oss och titta på Homeland i sängen, vår nya favoritserie, och sen ska vi somna klockan nio på det att vi är pigga som små äckliga as imorgon.