De kommer allt närmare mål, byggarna i badrummet! Där kan ni se bastun – det ska bara in lite virke i den och sen ska jag basta så hett att huden trillar av min kropp och ligger som korvskinn längs aggregatet. De här tre känns numera som om de är en del av familjen – Peter, Daniel och Emil. Emil vann VM i måleri, det talar han gärna om. Daniel kommer från Australien och kallar alla ”mate”. 

 

Det håller på att bli så fint. De har byggt en list där uppe i taket så att det ser ut som ett gammalt vardagsrum.

 

Imorse kom Hannu in för att inspektera. Han tittade inte ens på byggarna eller på mig – han hade redan från början blicken fäst på väggarna. Sen släppte han den inte.

 

Han tog fram sin ficklampa och började lysa på väggarna och så hummade han och böjde sig fram och tittade nära, lyste lite mer. Emil stod som en konfirmand. Jag viskade till Hannu att ”han har vunnit VM i måleri” och Hannu svarade att det spelar ingen roll om han så målat Mona Lisa – han måste kontrollera arbetet.

 

Amanda är inte så inblandad på daglig basis. Hon kommer bara in ibland och ställer till oreda. Som imorse. Jag hade valt svarta lampknappar till väggarna, för jag tyckte de var fina. ”Vad är det där”, ropade Amanda imorse och såg äcklad ut. ”De kan vi inte ha – de måste vara vita”, sa hon. Och då kände jag mig kränkt och blev arg. Hannu frågade hur vi skulle ha det och jag sa: ”Vi ska ha svarta.” Amanda sa: ”Nej, de ska vara vita.” Så övertalade jag henne att låta er bestämma. Säg vad ni tycker i kommentarsfältet – låt oss KROSSA Amanda!