Sitter i butiken. hur många blogginlägg har jag inte inlett på det sättet, att jag sitter i butiken och gör ditten eller datten. Men så är det, jag sitter här och gör just ingenting. Har en lunch om en timme och orkar inte just ta mig för något innan den inträffar. Stirrar ut genom skyltfönstret. Tvärs över gatan ligger en frisörsalong. En hippare inrättning, det märks på frisörerna, som går runt i byxor som påminner om säckar, t-tröjor som v-ringar sig ner till naveln, brösthår som väller fram ur varje liten öppning, man märker att NATUREN HAR TAGIT ÖVER DÄR UNDER, och stora glasögon med så tunna bågar att de inte ens syns om man ställer sig mycket nära, och de vandrar omkring där inne med kam i hand och vickar på stjärtarna, och hela tiden ska de fråga varandra om råd. Frisörerna vandrar fram och tillbaka mellan stolarna och står och hummar bakom axeln på kunderna och den ena pekar på en lugg och den andra nickar tankfullt och rufsar sedan till håret på det att det på något sätt uppstår en ny hårsituation, en ny MÖJLIGHET och de når konsensus och går sedan i klunga till nästa stol och nästa ofattbara utmaning. Detta är frisöreri upphöjt till konst, nej, det är mer än konst – det är VETENSKAP!

De påminner om läkare som just före operation inser att uppgiften är så avancerad att han nödgas ta in en second opinion från annan läkare. Och den ena lägger fram sitt case, förklarar hur operationen kommer att gå till och till slut säger han: ”Do you concur” och den andra svarar: ”I concur.” Och så inleds detta avgörande ingrepp.

Skönt att man inte klipper sig där, skulle vara så jobbigt att sitta och spela med i teatern, svårt att lyssna på de fåntrattarna som diskuterar utan att till slut skrika MEN Å, ORKA, KLIPP MIG BARA!