Under det senaste halvåret har hela ledningen för det socialdemokratiska partiet positionerat sig inför möjligheten att Juholt ska avsättas. En efter en har tongivande politiker inom partiet vägrat att uttala stöd för sin partiledare. De har under uppfällda rockkragar skyndat in på krismöten och lite sådär i all hast slängt iväg en kritik mot Juholt till någon väntande reporter. Det här beteendet verkar vara legio inom detta märkliga parti och det har gjort mig lite bedrövad. Aldrig förr har jag sett sådan öppen illojalitet.

Den kanske värsta krypskytten och rygghuggaren är den här mannen, Sven-Erik Österberg. Under det senaste halvåret har han spridit tvetydigheter om och direkt kritik mot Juholt. Han var också en av ett fåtal som öppet krävde hans avgång innan det hela var klart.

Nu ska man hitta en ny partiledare. De flesta kandidater gör sig oanträffbara, de förstår kanske att det i alla fall ska gå en dag eller två innan kampen börjar. Men Sven-Erik Österberg finns tillgänglig för kommentarer. Han har både det ena och det andra att säga. Och han är sådär klädsamt blygsam när reportrar frågar om han kan tänka sig att leda partiet. Han vill inte kommentera i det här läget och sånt.

Sven-Erik Österberg är själva URBILDEN för vad som gjort att det gått så åt helvete med sossarna. Det är inte Mona Sahlins eller Håkan Juholts fel, det är det faktum att sådana som Österberg konsekvent gjort allt som stått i deras makt för att sänka dem.

Om Österberg blir partiledare, så vore det inte bara skadligt för Socialdemokraterna, det vore fanimej skadligt för mänskligheten.