Följer det som händer utanför sossarnas VU-utskott via medierna och blir illa berörd av den där mobben som står där och rapporterar. Det där drevet mot Juholt har gått för långt, det känns obehagligt. Håkan Juholt är inte perfekt och han gör en massa fel, men Gud vad det är ointressant med felfria människor. Den här typen av granskning gör att politiken utarmas, för man kan inte göra misstag längre som politiker, man kan inte ha svärta, man kan inte säga vad man känner just där och just då, man kan inte dra ett skämt och framför allt: man kan inte ha fel, man kan inte göra misstag.

Håkan Juholt har ju gjort bort sig gång på gång och det är ju nästan generande att ta del av alltsammans. Men han är väl som vi andra. Just sådant folk, människor som är som vi, vill jag ha i politiken.

Ännu vidrigare än pressmobben är de sosse-politiker som vandrar in i byggnaden och inte kan låta bli att sprida illvilja mot honom. Vad är sossarna för parti som inte kan stå upp för sin partiledare? För varje sossegubbe och sossetant som går in där och rynkar på ögonbrynen och säger att ”läget är allvarligt” och ”nu ska vi diskutera hans framtid”, så känner jag allt större avsky mot Socialdemokraterna. Vad är det för illojala människor? Människor som ängsligt positionerar sig inför möjligheten att Juholt blir avsatt, människor som inte för en sekund kan säga vad de verkligen tycker.

Stå bakom er partiledare så länge han är er partiledare.

Det som händer skadar Håkan Juholt. Och det skadar Socialdemokraterna. Den enda som går vinnande ur detta är Pagrotsky. Han står bakom sin partiledare, också när det blåser, även om det kan innebära att han hamnar i radioskugga om allt går åt helvete. Heder till Leif Pagrotsky, en god man. Ni andra sossar som vänder kappan efter vinden kan fara åt helvete.