Mamma fick en Iphone av oss i julklapp, och hon blev mycket glad, särskilt som hon hört så mycket om spelet Wordfeud, som vi snabbt installerade och så blev hon inåtvänd och lite egen och satt och mumlade för sig själv och lyssnade inte på tilltal och jag såg hur hon hanterade sig själv och det där spelet, jag kände igen det i mig själv.

För ett år sedan, eller när det var, installerade jag Wordfeud och sedan var jag förlorad. Jag lyssnade inte längre på min omgivning. Jag gick in i lyktstolpar och sånt. Jag märkte det inte själv, men det stod snart klart att Wordfeud hade gjort mig till en sämre far till min dotter, en sämre vän till mina kompisar, en sämre make till min fru. Ingenting spelade längre någon roll. Det var bara jag och min Wordfeud.

Till slut fick Amanda nog och vi grälade, inte så att kastruller flög i väggen, men hon sa åt mig PÅ SKARPEN.

HÖRDUDU, sa hon och pekade på mig med sitt krokiga, knotiga finger, NU FÅR DU VÄLJA: DET ÄR DIN FAMILJ ELLER WORDFEUD.

Och då valde jag familjen. Avinstallerade Wordfeud och sedan dess har jag känt mig som en lyckligare människa. Men ni förstår, när mamma bad mig att spela en gång så kände jag att det måste jag väl kunna göra. Så jag installerade spelet igen. Sen hittade jag min kompis Klas där och brorsan och jag spelade tre spel åt gången och sen började jag acceptera förfrågningar från rena främlingar, jag minns att jag satt på juldagsmorgonen klockan 04.30 med stirrande, rullande ögon med Wordfeud och skrev på Wordfeudchatten efter att ha fått in en 40-poängare mot en främmande människa: ”NU BLEV DU KNÄCKT VA???”.

Det är fan inte klokt, jag är fast i detta helvete igen.

Och så sa Amanda till igen och nu ska jag avinstallera den, men först en snabb fråga. Någon som vet hur jag ska tvåla till mamma en gång för alla?