KVÄLLENS…

…största stjärna: Bill Skarsgård.
Det är något med honom, något helt självlysande. När man ser honom på scen så vill man aldrig att han ska lämna den. Det finns inte så många med den egenskapen i Sverige, knappt ens i världen. Jag är helt tagen av Bill Skarsgård.

…segaste snubbe: bildproducenten
Så fort det hände något utanför ramen för manus så blev det kaos. När en prisvinnare nämnde någon kollega ute i publiken så tog det en kvart innan bildproducenten fått korn på den jäkeln och då hade pristagaren redan börjat prata om annat.

… roligaste: Bröderna Skarsgårds ”gibberish”-tal.
Okej, det kanske var LITE långt, men det var väldigt skickligt. Ni förstår hur svårt det är att prata på sådant sätt att det rent diftongmässigt låter som svenska utan att ett enda ord betyder det allra minsta.

… mest kastrerade: Eric Gadd
Sjöng När vi gräver guld i USA helt och hållet i falsett. Det lät ju inte riktigt klokt. Man önskade att någon kunde springa fram och dunka honom i ryggen, lägga honom i framåtstupa sidoläge och rädda livet på honom.

…mest obehagliga: Micael Persbrandt
Kvällens första skämt riktades från Petra Mede till Micael Persbrandt och han tuggade ett tuggummi och såg rent rättpsykisk ut. Men sen blev han gladare och garvade och verkade avslappnad och det var ju skönt, man vill ju inte att Persbrandt ska sitta och vara suris.

…härligaste bild: att se Hobert och Endre tillsammans igen!
Nu ska vi inte lägga oss i det där, kanske, men efter att ha läst alla artiklar om deras skilsmässa så var det så fint och underbart att se att de satt där tillsammans och såg, jag vet inte, glada och härliga ut.

…sämsta prisutdelare: Gustaf Hammarsten
Det var fars-känsla på hans lilla monolog där han låtsades ha missuppfattat sin uppgift på sådant sätt att han trodde att han skulle dela ut pris för bästa ”bil-roll” och inte bästa biroll. Sexanspelningar av typen ”bästa bilroll måste kunna gå igång på alla cylindrar när man sätter på den” haglade och det var uselt och när man trodde att han nått rock bottom så blev det ännu lite sämre.

…mest mest malplacerade gäst: Kristian Luuk
Hela salingen var fylld av filmmänniskor och mitt där, placerad så att han syntes i bild över 200 gånger, satt tv-ansiktet Luuk. Märkligt!

…olyckligaste bild: Sanna Lundell messar vilt under hederpristagarens stående-ovationer-tal.

Kvällens gala i ett enda ord: UTMÄRKT!
Det var så storstilat och bra och snyggt och välproducerat att jag för en stund faktiskt helt glömde bort att vi gör för jävla dåliga filmer i det här landet. Och Petra Mede var BRILJANT!

Guldbaggegalan får :++++:

Tittar på ”Så ska det låta”, ett i allra högsta grad trevligt program, eller hur. Jag ser att Daniel Karlsson är med och sjunger i ett av lagen. Daniel Karlsson, ja. Jag minns honom tydligt från när han var med i Idol. Han hade kaptensbindel på sig hela tiden. Han var sådär lite svår, han hatade det kommersiella, sa att han inte tyckte om ”sellouts” och sånt. Vid något tillfälle minns jag att han var rasande på Idols sätt att styla artisterna och som protest mot detta skulle han låta håret växa ut. Jag minns att jag fann det bisarrt. Det är ju ingen kännbar protest. Hans hår växer lite, bara. Efter ett år kunde han ha page.

Sen gick åren och han bytte namn till ”The Moniker”, var med i schlagern och nu är han alltså med i ”Så ska det låta”. Detta är alls ingen kritik mot Daniel, det får ni inte tro, det är bara en liten betraktelse över hur tiden går och hur saker och ting förändras, gott så, hej med er nu.

Under det senaste halvåret har hela ledningen för det socialdemokratiska partiet positionerat sig inför möjligheten att Juholt ska avsättas. En efter en har tongivande politiker inom partiet vägrat att uttala stöd för sin partiledare. De har under uppfällda rockkragar skyndat in på krismöten och lite sådär i all hast slängt iväg en kritik mot Juholt till någon väntande reporter. Det här beteendet verkar vara legio inom detta märkliga parti och det har gjort mig lite bedrövad. Aldrig förr har jag sett sådan öppen illojalitet.

Den kanske värsta krypskytten och rygghuggaren är den här mannen, Sven-Erik Österberg. Under det senaste halvåret har han spridit tvetydigheter om och direkt kritik mot Juholt. Han var också en av ett fåtal som öppet krävde hans avgång innan det hela var klart.

Nu ska man hitta en ny partiledare. De flesta kandidater gör sig oanträffbara, de förstår kanske att det i alla fall ska gå en dag eller två innan kampen börjar. Men Sven-Erik Österberg finns tillgänglig för kommentarer. Han har både det ena och det andra att säga. Och han är sådär klädsamt blygsam när reportrar frågar om han kan tänka sig att leda partiet. Han vill inte kommentera i det här läget och sånt.

Sven-Erik Österberg är själva URBILDEN för vad som gjort att det gått så åt helvete med sossarna. Det är inte Mona Sahlins eller Håkan Juholts fel, det är det faktum att sådana som Österberg konsekvent gjort allt som stått i deras makt för att sänka dem.

Om Österberg blir partiledare, så vore det inte bara skadligt för Socialdemokraterna, det vore fanimej skadligt för mänskligheten.

Nya säsongen, den sjätte i ordningen, börjar nu! Gäst är Markoolio.
Vi har gjort om lite i studion. Och vi har också trixat lite med vinjetten.

Säg gärna vad ni tycker om programmet, vi tar noga till oss alla råd och tips från er. Numera kan man faktiskt säga att vi gör programmet tillsammans med er.

Hoppas ni får en härlig helg!

Följer det som händer utanför sossarnas VU-utskott via medierna och blir illa berörd av den där mobben som står där och rapporterar. Det där drevet mot Juholt har gått för långt, det känns obehagligt. Håkan Juholt är inte perfekt och han gör en massa fel, men Gud vad det är ointressant med felfria människor. Den här typen av granskning gör att politiken utarmas, för man kan inte göra misstag längre som politiker, man kan inte ha svärta, man kan inte säga vad man känner just där och just då, man kan inte dra ett skämt och framför allt: man kan inte ha fel, man kan inte göra misstag.

Håkan Juholt har ju gjort bort sig gång på gång och det är ju nästan generande att ta del av alltsammans. Men han är väl som vi andra. Just sådant folk, människor som är som vi, vill jag ha i politiken.

Ännu vidrigare än pressmobben är de sosse-politiker som vandrar in i byggnaden och inte kan låta bli att sprida illvilja mot honom. Vad är sossarna för parti som inte kan stå upp för sin partiledare? För varje sossegubbe och sossetant som går in där och rynkar på ögonbrynen och säger att ”läget är allvarligt” och ”nu ska vi diskutera hans framtid”, så känner jag allt större avsky mot Socialdemokraterna. Vad är det för illojala människor? Människor som ängsligt positionerar sig inför möjligheten att Juholt blir avsatt, människor som inte för en sekund kan säga vad de verkligen tycker.

Stå bakom er partiledare så länge han är er partiledare.

Det som händer skadar Håkan Juholt. Och det skadar Socialdemokraterna. Den enda som går vinnande ur detta är Pagrotsky. Han står bakom sin partiledare, också när det blåser, även om det kan innebära att han hamnar i radioskugga om allt går åt helvete. Heder till Leif Pagrotsky, en god man. Ni andra sossar som vänder kappan efter vinden kan fara åt helvete.

Den här omröstningen på Aftonbladet gör mig helt vimmelkantig. 15 000 människor har svarat på frågan om hur mycket de vunnit på spel. De flesta procentsatser verkar mer eller mindre vettiga, utom när det gäller miljonvinsten. Fem procent av de tillfrågade har vunnit en miljon eller mer.

Det står klart att det finns en hel del som ljuger här. De kryssar i att de vunnit en miljon trots att de aldrig gjort det. De här människorna, de förundrar mig. Varför ljuger de? Min bild är att man ljuger för att göra någon typ av vinning, inte sant. Man ljuger för att komma undan något, för att få en fördel, för att framstå i bättre dager.

Men de här lögnarna. De som anonymt kryssar i ett alternativ och blir en del av den stora massan. Varför gör de så? Vilka är bevekelsegrunderna? VAD ÄR DET SOM PÅGÅR MED DESSA MÄNNISKOR?

Ni vet hur det kan vara. Man går runt på stan, har inget för sig, borde kanske utföra någon syssla, men man kan inte få ur en molande tanke ur sin skalle: hur är det med hundarna här i bygden? Vilken hundras är egentligen mest populär? Och då tänker man inte nationellt – man skiter väl i Sverige. Man vill veta vilken hund som är mest populär DÄR MAN BOR. Och man vill också veta vilken hund som är minst populär.

Och det där gnager en, man kan inte släppa det. Man tänker bara på de där hundarna hela tiden. Det är en OUTHÄRDLIG känsla som jag tror många av er känner igen sig i. Men idag frälser Expressen oss. Äntligen får vi de svar vi eftertraktat så länge. I Karlstad, i Flen, i Malmö och Luleå, i Sundsvall och Haparanda – överallt i Sverige kan vi nu köpa Expressen och ta reda på vilken hund som är minst och mest populär just där man befinner sig.

(Stort tack till mina Twitter-vänner som skickade löpsedlarna från olika orter)

TV4 fortsätter att göra program om drottning Silvias pappa och det faktum att han kanske var nazist. Fast nu handlar det inte längre om det. Nu handlar det om den undersökning som drottningen själv gjort på sin fars inblandning i nazismen. De frågar sig om den är vettigt utförd. De nagelfar egentligen inte den information som ges, de talar istället mest om formuleringar i dokumentet. Det är alltså mest lingvistik. Kalla Fakta-teamet åker jorden runt för att nysta i formuleringar.

Jag skiter väl i hur TV4 gör av med sina pengar. Men jag slås av hur fullständigt jävla ointressant detta börjar bli. Det var på gränsen till ovidkommande redan från början – men nu känns det rentav overkligt.

Kalla Fakta gör alltså en stor undersökning – om en undersökning.

Det hela känns privat. Att det sitter någon på TV4 som HATAR drottningen. Jag blir illa berörd av att titta på detta program, för jag har känslan att jag befinner mig i en smutsig konflikt som jag inte har med att göra.

Resecity måste vara så jävla nöjda med placeringen av annonsen!!!

Sitter med kvittoredovisning. Svåra saker. Särskilt den här typen av kvitton. Det är ett jobbmöte om Schulman Show med Calle och Mats Dicklén. I allra högsta grad avgragsvänlig, alltså. Problemet är bara Calles jävla barnportioner – Skatteverket kommer ju undra vad det är för konstigt jobbmöte där barn är med. Och vad ska jag säga? Jo, Calle förstår ni, är lite kortvuxen och äter inte så mycket mat?