Inledningsnumret med dessa fyra SUPERstjärnor var så klart mäktigt och på något sätt underbart, men det var också en egendomlig sak att se på. Där stod de på en mycket liten scen inför typ 120 personer i publiken och sjöng en cover. Det var nästan ovärdigt. Nej, inte nästan! Det VAR ovärdigt. Ett sånt strålande nummer ska man inte smälla av i den miljön – det ska man göra i finalnumret och då ska det vara håll-käften-producerat och extraordinärt. Jag vet inte om tanken är att detta ska upprepas i alla audition-program. I så fall är det rent skadligt för Uggla, Carola, Petter och Ola. Hur kan de gå med på det? Hörrni, Carola och Petter och Ola och Magnus! Ni är större än så! Det förstår ni väl!

___________________________

Jag får ibland känslan att coacherna blir omotiverat uppspelta inför uppträdandena. Någon tjej står på scen och sjunger en helt okej cover på en gammal Madonna-låt och coacherna börjar trycka och hoppa och hajfajva och bete sig som om deras egna karriärer står på spel – får de inte över just den här personen på sitt lag så tar de sitt liv i logen sen. Det finns ju inte en enda artist i programmet – än så länge – som varit OTROLIGT bra, men coacherna tycktes efter bara en halvtimme ha hittat fem varianter på nästa Whitney Houston. Konstigt.

___________________________

Att TV4 fått in Uggla, Petter, Carola och Salo till programmet är en stor bedrift. Jag kan inte tänka mig en starkare kvartett. Och de gör alla bra ifrån sig. Ola Salo är oväntat mjuk och inkännande, Petter är som banligt business till 100% och det gör han bra, Carola är ett superoriginal som ju verkligen är larger than life PÅ RIKTIGT, men den riktiga stjärnan bland dessa fyra är väl ändå Magnus Uggla, som både är skitrolig och dessutom vettig när det är läge att vara det.

___________________________

Så oerhört smärtsamt det är när ingen av coacherna trycker på knappen. Det är ju en förfinad typ av mobbing, coacherna vänder BOKSTAVLIGT talat ryggen till artisterna. Det är nervigt att titta på, rentav svårt, man mår inte bra av att se det. Amanda var tvungen att gå ut ur rummet när det hände och jag tittade genom gliporna på mina händer.

___________________________

Jag förstår inte riktigt heller vad coachernas uppgift verkligen är. Vad är det de ska göra egentligen? Vad ska ske? Man får en bild att tanken är att de ska bli livskamrater med artisterna, att de i evighet till evighet ska vandra vid artisternas sida som små musikyodas och dela ut knipsluga råd, att de ska bygga upp inte bara artistens karriär, utan också lära artisten bli en bättre människa, att lära dygderna i livet och till sist badda artistens panna och ge sista smörjelsen när de ligger på dödsbädden och ska vika in hovarna. Men det är oklart, alltsammans. Vad ska de göra? De ska väl vara med och välja låtar till artisterna i några veckor? Och sen är det tack och hej med dig.

___________________________

Carina Berg har en svår roll så här i början, hon ska stå och hålla tummarna med anhöriga, men hon gör det bra och framför allt: hon kommer att bli omistlig när programmet byter skepnad. Det var mycket bra att TV4 tog in henne. är bra. Men apropå RÖSTER: hon har inte så bra sådan. När hon ligger som en voice över inslagen så låter det inget bra. Det finns ingen nerv där, ingen energi.

___________________________

Jag tyckte det var en bra start på programmet. Premiärprogrammet av The Voice Sverige får :+++: